För ett år sedan togs den här bilden.

Då hade jag ingen aning om vad jag hade framför mig i framtiden. Att jag skulle förändras så mycket samt att hela mitt liv blev annorlunda. Corona viruset spreds och tog över hela världen och det påverkade alla människor. Något som fortsätter än idag och det vore ett mirakel om det någonsin tog slut. Men förutom det var det mycket mer som hände med mig. Inga allvarliga saker som med Corona viruset utan några mindre som ändå är ganska stora för just mig.

 

 

Förändringar under året 2020

När jag såg den här bilden började jag att fundera på mina förändringar. Brukar varje år skriva en årsresumé vid årets slut. Men eftersom tiderna har varit som dom har varit så vill jag dela med mig av några punkter som hände under år 2020. 

 

 – Jag hade inga tatueringar. Har alltid varit rädd för att det ska göra sjukt ont. Men en dag bestämde jag mig för att bara göra det. Bokade en tid och blev förvånad över att det inte alls gjorde ont. På ganska kort tid hade jag från noll till sex stycken tatueringar.

– Jag var otränad. Hade ingen träningsmotivation för fem öre under årets slut. Min kropp kändes svag och året därpå bestämde jag mig för att börja träna på allvar. Något som gav snabbt resultat och mådde mycket bättre både fysiskt och psykiskt. Här är ett blogginlägg om — > ” Styrkan kommer inifrån ” där jag beskrev väldigt bra om mina förändringar mot det bättre. 

– Jag bodde i Askersund. Har levt i en bubbla i Askersund i alldeles för många år. En dag bestämde jag mig för att flytta. Pratade med både barnen och barnens far och sedan började min resa med flytten. Ni som följer min blogg har fått följa hela min flyttresa. Idag bor jag i Örebro och känner mig hemma där.

– Jag hade ingen livsglädje. När jag inte jobbade ville jag helst ligga under täcket och bara gömma mig. Något som jag inte gjorde men kände ingen glädje för någonting. Från den dagen jag flyttade till Örebro blev jag mer taggad över livet och fick tillbaka livsglädjen. 

 

Mitt mående är inte helt bra

Okej jag mår inte hundra procent bra idag men betydligt bättre. Att bara ha motgångar i livet har blivit en stor vana att jag inte vågar må bra. Men nu jobbar jag på min inre styrka som ska få mig att börja våga mera. Därför tatuerade jag in texten ” strength to dare ” under ena nyckelbenet för att bli påmind om det. 

 

//PUSS

♥

 Nära att gå in i väggen

Jag slarvade med min psykiska ohälsa och gick nästan in i väggen. Det hade varit tredje gången i mitt liv om det hade gått så långt. Så himla onödigt. I början av förra veckan skrev jag om att jag inte mådde bra i själen. Hade då svåra koncentrationssvårigheter som gjorde att jag hade svårt för att uttrycka mig i skrift och detsamma med läsningen. Därför var mina blogginlägg kanske lite luddiga trots att det tog timmar för mig att skriva dom. Men nu ska jag berätta mer detaljerat för er om hur jag mådde och hur jag hanterade allt. 

 

När mitt mående var som allra värst

Jag hade inte hanterat min negativa stress sedan några veckor tillbaka och det orsakade dåligt mående. Allt började med yrsel, koncentrationssvårigheter, blev spänd i alla muskler och var hela tiden uppe i varv. Förra helgen började jag att få ångest som blev ännu värre i måndags. Var nära på att få en panikångest attack när jag var påväg mot jobbet och avskyr den känslan. Sedan fick jag sömnsvårigheter och diarréer efter varje måltid. Har även haft ont i alla leder och känt mig nästan sjuk. Jag vet att orsaken är stress för allt blir bara värre över dagen.

 

 

Hur jag hanterade situationen

Har suttit i massagefåtöljen på jobbet under lunchrasterna och har jobbat med andningen. Hittade en helt annan träningsform som verkar passa mig. Det är pilates som jag har kört via youtube efter jobbet och det hjälper mig med att hitta ett lugn i kroppen. Struntade i mina högintensiva träningspass för det kändes inte bra förra veckan. Har även tagit ett varmt bad på kvällen samtidigt som jag jobbade med andningen. I onsdags försvann ångesten och den har inte kommit tillbaka sedan dess och magen blev även stabil i samband med det. Men är fortfarande yr och det är jag bara under dagarna. När jag är nyvaken och lugnare på kvällen är yrseln helt borta. Men så fort jag ska iväg någonstans eller är aktiv på jobbet så blir jag yr hela tiden. Ont i lederna hade jag bara under sömnbristen och det är inte så konstigt.

Är iallafall stolt över mig själv som tog tag i mig själv på allvar förra veckan. Annars hade det spårat ut ordentligt. Ska fortsätta med att jobba med andningen varje dag och hålla mig till pilates dom dagar jag hinner träna. Barnen är hos mig den här veckan och det känns bra att jag inte mår som jag gjorde förra veckan. 

 

//PUSS

♥

Att känna sig irriterad.

Ni vet den där känslan när allt bara känns jobbigt och du vill helst inte vistas bland folk. Iallafall inte umgås med folk eftersom irritationen i kroppen håller på att sprängas. Trots den jobbiga känslan tvingar jag mig till jobbet och försöker att göra det bästa av situationen. Ingen märker av min irritation men inombords vill jag bara skrika. Allt känns för jävligt och vill bara att dagen ska nå sitt slut. Ingen människa kan vara på topp varje dag och det är bara att acceptera läget.

 

 

Irritation kan bero på många olika orsaker. Som exempel dålig sömn, något som bekymrar en, mens, hormoner eller helt enkelt en dålig dag.

Men varför var jag så irriterad då?

Tror att det berodde på nätter med för lite sömn på grund av många tankar i huvudet. Ska också snart få min mens så hormonerna har börjat spöka i förväg. Annars har jag ingen aning.

Så kände jag mig i måndags. Även igår sov jag oroligt och vaknade av jobbiga drömmar flera gånger. Kände mig lika irriterad men ville inte att tröttheten skulle vinna över mig. Bestämde mig för att ändå köra ett träningspass när jag kom hem efter jobbet. Det brukar vara den bästa medicinen vid sådana situationer. Jag blir som ett litet barn vid sömnbrist med tanke på hur grinig jag blir inombords. Sömn, träning och inget grubbel. Något som jag har behov av. Träningen får mig att tänka på något annat samtidigt som det ger endorfiner. Då grubblar jag mindre och sover bättre på nätterna.

 

 

Vad är poängen med det jag egentligen menar?

Det är att avbryta ett dåligt mönster som bara ger mig dålig energi. Något som jag gör med tiden i samband med regelbunden träning. Då sover jag automatiskt bättre på nätterna och grubblar betydligt mindre. Det är bara en påminnelse till er som upplever liknade saker. 

 

//PUSS

♥

Har skrivit om det tidigare men den här gången blir det mer detaljerat.

Ursprungligen är jag uppväxt i Täby Kyrkby som ligger en bit utanför Stockholm. Säger jag Stockholm tror alla att jag är från själva storstaden och det kan lätt missuppfattas. Nej jag är inte ifrån storstaden utan från ett lugnt villaområde ute på landet.

 

År 2007 flyttade jag till Askersund.

Har ofta fått frågan: Var det kärleken som fick dig att flytta dit? Nä det var inte riktigt så. Barnens far bodde också utanför Stockholm när vi träffades. Vi flyttade ihop och jag blev gravid med första dottern. När hon föddes började han jobba i Askersund med sin pappa som är ingift i den lilla staden. Under mammaledigheten flyttade jag med dit så att han kunde träffa dottern oftare än bara på helgerna. Jag ville också att vi skulle leva som en familj under samma tak och planerna då var bara tillfälligt att vi skulle bo där. Sedan blev vi kvar där och även jag började att jobba inom kommunen.

 

 

År 2009 samma år som sonen föddes ville jag flytta till Örebro och ställde mig i en bostadskö via ÖBO. Något som jag är tacksam för idag med tanke på mina poäng som har växt under alla dessa år.

År 2011 fick jag jobb på USÖ ”Universitetssjukhuset Örebro” efter allt slavande inom kommunen i Askersund. Tyckte redan då att det var så skönt att komma bort varje dag i samband med jobbet. Kände mig mer hemma där men samtidigt ville jag bara vara nära min familj. Därför kändes det bra att komma hem varje dag efter jobbet. 

År 2015 separerade jag och barnens far. Då började jag att avsky Askersund ännu mera eftersom jag kände mig ännu mindre hemma där. Valde ändå att bo kvar men bara för barnens skull och nu efter snart fem år senare har jag fått nog. Varannan vecka som barnen inte är hos mig har jag ångest varje dag när jag åker hem efter jobbet. För då vill jag inte hem. 

 

 

Nu är det dags och det finns ingen anledning att vänta mera.

Har levt i ett ekorrhjul i så många år och nu vill jag börja leva ett mänskligt liv. Att jag inte trivs där beror på att jag helt enkelt inte gör det och har aldrig känt mig hemma där. Känslan i Örebro går inte att jämföra och för där känner jag mig lika hemma som i Stockholm. Nu vet ni varför jag vill flytta och det har inte med själva bostadsområdet att göra utan det är hela kommunen.

I onsdags var jag på en lägenhetsvisning och den här gången sa det klick. Kommer att bli jätte ledsen om jag inte får den lägenheten men får hoppas på det bästa.

 

//PUSS

♥