Personlig, Psykisk ohälsa

Känslan av irritation

Att känna sig irriterad.

Ni vet den där känslan när allt bara känns jobbigt och du vill helst inte vistas bland folk. Iallafall inte umgås med folk eftersom irritationen i kroppen håller på att sprängas. Trots den jobbiga känslan tvingar jag mig till jobbet och försöker att göra det bästa av situationen. Ingen märker av min irritation men inombords vill jag bara skrika. Allt känns för jävligt och vill bara att dagen ska nå sitt slut. Ingen människa kan vara på topp varje dag och det är bara att acceptera läget.

 

 

Irritation kan bero på många olika orsaker. Som exempel dålig sömn, något som bekymrar en, mens, hormoner eller helt enkelt en dålig dag.

Men varför var jag så irriterad då?

Tror att det berodde på nätter med för lite sömn på grund av många tankar i huvudet. Ska också snart få min mens så hormonerna har börjat spöka i förväg. Annars har jag ingen aning.

Så kände jag mig i måndags. Även igår sov jag oroligt och vaknade av jobbiga drömmar flera gånger. Kände mig lika irriterad men ville inte att tröttheten skulle vinna över mig. Bestämde mig för att ändå köra ett träningspass när jag kom hem efter jobbet. Det brukar vara den bästa medicinen vid sådana situationer. Jag blir som ett litet barn vid sömnbrist med tanke på hur grinig jag blir inombords. Sömn, träning och inget grubbel. Något som jag har behov av. Träningen får mig att tänka på något annat samtidigt som det ger endorfiner. Då grubblar jag mindre och sover bättre på nätterna.

 

 

Vad är poängen med det jag egentligen menar?

Det är att avbryta ett dåligt mönster som bara ger mig dålig energi. Något som jag gör med tiden i samband med regelbunden träning. Då sover jag automatiskt bättre på nätterna och grubblar betydligt mindre. Det är bara en påminnelse till er som upplever liknade saker. 

 

//PUSS