Panikångest
Igår hände mig något hemskt som bara inte får hända mig igen.
Jag fick en panikångestattack!
Innan jag gick på semester var jag redan väldigt sliten och under mina semesterveckor har flytten tagit all min energi då jag har varit helt slut med noll energi. I måndags när jag började att jobba igen gick det bra men var ovanligt trött när jag kom hem. I tisdags var jag fortfarande väldigt trött men kämpade igenom arbetsdagen ändå.
Igår träffade jag min beteendevetare innan jobbet då hon fick mig att inse en hel del saker och när jag gick därifrån kände jag bara mer och mer att något var på gång i min kropp.
När jag kom till jobbet och gick in i personalrummet för att lägga in min matlåda i kylskåpet var det jätte många personer där inne. Då kände jag panik i kroppen och rusade in i omklädningsrummet för att byta om. Min panikkänsla gjorde att jag kände att inte skulle klara det här men envis som jag är ville jag göra ett försök ändå. När jag gick ut var jag inte alls mig själv men jag gick raka vägen mot tidbokningen där några kollegor sitter och jobbar. En av kollegorna såg på mig direkt att något inte stämde för då började min panikattack att förvärras och sedan bröt jag ihop. Fy den känslan är så sjukt jobbig och jag känner mig så liten och värdelös.
Efter det satt jag och min chef i personalrummet och pratade i en timme om både min hälsa samt andra saker. Det fick mig att må bättre då jag valde att stanna kvar på jobbet för att ta dagen som den kommer, men om det skulle bli jobbigt igen var det bara för mig att åka hem.
Mina kollegor är så otroligt gulliga då de stöttade mig hela dagen och jag klarade av att vara kvar till dagens slut. Det trodde jag aldrig från början att jag skulle klara av.
Ni som aldrig har upplevt en panikångest vet inte om hur det känns och det kan jag förstå.
För åtta år sedan när jag gick in i väggen och började få panikångest! Det var inte förrän då jag förstod hur det kändes.
Jag har börjat skriva inlägg om min resa från innan allt började i olika delar och ni som följer min blogg har redan läst mina två första delar. Del tre kommer snart och det kommer bli fler delar framöver där jag även kommer att beskriva närmare om hur det känns.
Det här gör jag för att dela med mig till er alla och jag vet att det är många som kanske redan ligger i riskzonen omedvetet. I dagens stressade samhälle kan många lida av en långvarig mer dold psykiskt stress som kan skapa problem i framtiden. Det var precis så det blev för mig och det är viktigt att lyssna på sin egen kropp.
//PUSS
♥
12 comments on “Panikångest”
Nä kan aldrig förstå men skickar en styrkekram!
Vilken tur att du har sådana bra kollegor! Och sånt där kan verkligen vara obehagligt!
Jag drabbades också av panikångest för 15 år sedan. Jag har på egen hand lärt mig att hantera den men den visar sig då och då, tex vid stress… Panikångest är verkligen fruktansvärt! Sköt om dig! Kram!
Jag har haft flera panikångestattacker och det är jättejobbigt, så förstår hur du mådde
Gulligt att dina kollergor var så snälla, vad jobbar du med förresten?
Kramra
Ånej 🙁 Jag har också drabbats av det tidigare och det är verkligen hemsk. Så bra att du berättar och delar med dig <3 Jag tror det hjälper många. Ta hand om dig fina du!
Vilka underbara kollegor du verkar ha!! Jag har lidigt av panikångest sedan 12 års ålder. Antagligen pga några traumatiska händelser och orolig uppväxt till och från. Vet precis den känslan du beskriver! Jag hoppas att du få rätt hjälp, var rädd om dig fina du! Kram <3
Åh, fyfyfy! Jag har upplevt det där, men det är två år sedan, och hoppas aldrig jag kommer vara med om det igen. Den där känslan av att panikartat vilja klösa ut sig själv från ens egna skinn, vilja fly krypanades upp på väggarna samtidigt som man vill rulla ihop till en boll på golvet och aldrig gå upp igen. Den där känslan i bröstet… hua. Usch. Får nästan lite ångest bara jag skriver om det nu..
Ta hand om dig! Kram
Starkt av dig att skriva om det.Jag har ocksá haft det ett par gánger och vet hur det känns..Stora kramar till dig fina du!
Vad jobbigt med panikångest, jag är inne nu i en period med svår ångest, vissa dagar måste jag sjukskriva mig för att det är så jobbigt. Jag har tvångstankar som ger mig svår ångest. Vad skönt att du har förstående arbetskollegor, det har jag också. Stor styrkekram från mig.
Fy så hemskt, men skönt att dina kollegor iaf var så förstående!
Nej vad jobbigt! Men skönt med en sån bra chef och stöttande kollegor!
Du får försöka att lyssna på din kropp och ge den den vila den behöver!
Strongt av dig att dela med dig på bloggen!
Stor kram
Så skönt att du verkar ha en förstående chef och stöttande kollegor! Jätteviktigt när man har ångest med trygghet omkring sig <3 Jag har tack och lov aldrig haft panikångest själv, men lidit av ångest på annat sätt under många år och varit sjukskriven på grund av det. Fick otroligt bra stöd som har hjälp mig att vara starkare inom mig idag. Känner dock av ångesten fortfarande till och från, men har hittat mina egna verktyg för att få den att gå tillbaka. Det är verkligen en hemsk känsla när det känns som om man vill krypa ur sitt eget skinn och bara kunna försvinna från det som är jobbigt 🙁
Många stora styrkekramar till dig fina du <333