Idag i eftermiddags bröt jag ihop på jobbet och kunde inte sluta gråta. Det har varit väldigt mycket på senaste tiden och en liten sak gjorde att allt kom ur mig. Först grät jag för mig själv men försökte att sluta eftersom det inte skulle vara lämpligt om en stund. När jag har gråtit så syns det tydligt i mina ögon ganska länge och efter en stund kom tårarna igen.

Fick stöd av mina finaste kollegor och utförde mina sista arbetsuppgifter innan arbetsdagen var slut. Jag minns för många år sedan i samband med utbrändhet så grät jag på exakt samma sätt av bara en liten sak. Här är ett klockrent citat som stämmer in med dagens händelser:

Folk gråter inte för att de är svaga. Det är för att de har varit starka för länge

Jag är så himla trött och orkeslös, kan sova hur mycket som helst utan att känna mig utvilad. Känner mig som en liten bebis som gråter för att jag är trött och inte kommer till ro. Ska berätta mer i ett annat inlägg för nu ska försöka att få i mig något. Vill också komma i säng tidigt ikväll och försvinna i en bok.

Ta hand om er och lyssna noga på kroppens signaler innan det är försent. Vi ses senare mina finaste!

//PUSS

♥