Möt din inre rädsla

Att möta sin rädsla

Vi alla har våra rädslor och att möta den är det starkaste man kan göra mot sig själv. Det kan vara någon som är höjdrädd och väljer att hoppa fallskärm. Eller någon med scenskräck som håller ett tal inför en stor publik. Att möta rädslan krävs mycket mod och speciellt när det kommer från barndomen. För oftast kommer dessa inre rädslor från just barndomen. Som exempel om att man har blivit påverkad av någon annan som visade sin rädsla i denna situation. Men oj vad otäckt att du säger så och då ska även jag vara rädd. Vissa minns det och vissa inte. Man kanske förtränger det och blir påmind flera år senare. Nu kommer vi till min stora rädsla i livet som jag ska berätta närmare om. 

 

Netti Starby - | Kläder, Mode, Stilar

Min stora rädsla är att hantera konflikter.

Då menar jag spontana konflikter som kan hända i vardagen. Jag har alltid varit en person som bara vill alla väl och mår bra när jag gör något gott för någon annan. Under min bardom blev jag väldigt nedtryckt och kränkt av andra och vågade aldrig säga emot någon. Anledningen till det berodde på att jag var rädd för att bli slagen eller att fler skulle gå emot mig. Jag var alltså mobbad i lågstadiet. Mycket hände också under mina år på dagis som det  ”då hette på den tiden”. Då satt jag alltid gömd i en garderob helt ensam för att dom elaka barnen inte skulle hitta mig. Hade dörren till garderoben lite på glänt så att jag kunde se när min mamma kom för att hämta mig. När jag fick syn på min mamma så sprang jag alltid ut och tog tag i henne. För då kände jag en trygghet. Barnen ville bara slå mig och var trött på att bli slagen. Under alla dessa år genom min uppväxt har allt som sagt gått upp och ner. Men lyckades ändå ta mig igenom alla dessa jobbiga skolår. Får skriva mer om mina skolår i ett annat inlägg för annars blir detta inlägg en hel bok på flera hundra sidor.

Ni som har följt min blogg sedan flera år tillbaka vet om att jag har gått in i väggen två gånger. Trots all hemsk känsla i kroppen som knappt går att beskriva samtidigt som hela min personlighet försvann. Har jag rest upp mig, kämpat på och jobbat på utan sjukskrivning. Något som jag egentligen behövde men fick ingen hjälp. Min tanke var att såhär mår säkert många andra och nu ska även jag kunna klara av det. Det är såhär livet är och livet går ut på att kämpa hundra procent även när psyket inte räcker till det. Vi får vila när vi ligger i graven! Min kropp var i högvarv 24 timmar om dygnet. Därför har jag alltid känt mig svag och inte vågat hantera konflikter.

 

Ormskinnsmönster Netti Starby

 

Nu till konflikterna

Om någon helt plötsligt skäller ut mig för något som jag inte har gjort. Då blir jag först ställd och helt tyst med tårar i ögonen. Får inte fram ett enda ord eftersom rädslan tar över hela min kropp. Då kommer vi tillbaka till det där med att jag vill alla väl och räcka till för andra. Jag vill alltid finnas för allt och alla hela tiden.

 

Psykisk ohälsa Archives - Netti Starby

 

Jag hanterade en konflikt

Här om dagen försökte jag verkligen stå på mig vid en sådan situation. Eftersom jag ville öva och se om vad som händer. Jag stod på mig och märkte att personen blev arg. Men visste hela tiden att jag hade rätt och sa ifrån. Det är en inre styrka som jag behövde träna på just då. Först kände jag mig irriterad och provocerad, sedan skakade jag i hela kroppen. Den känslan är sjukt jobbig för det känns som att min kropp vill dö. Efteråt andades jag i flera minuter och lyckades göra allt till det bra i slutändan. Hoppas att jag vågar att våga mer nu framöver eftersom jag är trött på att vara någon som tar onödigt skit. Händer det några mer situationer så kommer jag självklart att dela med mig av det här på bloggen.

 

//PUSS

 

//PUSS

19 comments / Add your comment below

  1. Det är ett i högsta grad barnfientligt samhälle.Nyligen så visade ju forskning att barn till etniska svenskar oftare har psykiska diagnoser och behov av antidepressiva än barn till föräldrar med annan etnisk bakgrund än svensk.Vad det beror på framgick inte men min teori är att invandrarbarn får ha sin mamma längre tid i hemmet.De svenska föräldrarna förväntas att gå ut i arbetslivet nästan redan när barnen är i spädbarnsålder.Det är ren skam att samhället nästan kräver att små barn skall lämnas till främmande människor.Människor som på grund av pedofili gärna söker sig till verksamheter med barn.Barn som får ha sin mamma hemma och som slipper gå till en förvaringsplats där de riskerar att utsättas av personal och andra barn blir starka och fina barn.Det är min tanke om det hela.

  2. Som jag lider med dig, vilken hemsk tid när du var barn och mobbad. Ingen ska behöva utstå det! Så stark du är att du själv rest dig upp gång på gång. Jag är stolt över dig att du står på dig. Du är begåvad, vacker och klok. Heja dig! <3 Kram

  3. Så viktigt inlägg!! Lever med en man som är konflikträdd, han jobbar på det varje dag.
    Kan vara rätt frustrerande som partner när han ej kan ha en konflikt med andra men får även jobba på mig själv. Ha en fin Fredag ❤️

  4. Så ledsamt men viktigt ämne att ta upp , men visst var det lite sämre förr på dagis/skola? gällande mobbing och pedagoger som inte såg vad som hände? så hemsk verkligen,Har oxå svårt att säga emot folk och det är frustrerande ibland för man blir så ledsen själv, kram

  5. Vad ont i hjärtat jag fick av att läsa om din barndom. Vart vad de vuxna?! Blir så arg när personal/vuxna blundar!
    Så fint att du stod på dig i konflikten! Är säker på att de gör dig starkare och väldigt stolt! ❤️

  6. Men vad hemskt att läsa vad du behövt vara med om när du var barn, usch det ska absolut inget barn behöva känna så eller bli behandlat på det sättet! Usch!

    Men vad bra av dig att nu stå emot och inte låta något annat ”köra över dig” . Bra jobbat, hejja dig! Skickar massa kramar!

  7. åhh guman <3
    alltså ja de är verkligen elaka o nedtryckande barnen men du är så tapper som kämpar på
    vi är inte osams så ofta så slipper konflikter på så sätt

    ta hand om dej fina o ha en härlig valborg o 1 maj

  8. BRA JOBBAT! Det är såklart naturligt att inte vilja gå in i konflikter, men din rädsla och din historia som skapat rädslan (fy för de ungarna!) gör det ju så hämmande. Jag har rädslor som är gigantiska och ologiska. Jag har försökt bearbeta och gått KBT och ibland känner jag bara för att ge upp. Jag försöker också utsätta mig för rädslan ibland, och när det går bra är jag väldigt stolt.

    Kram!

  9. Så hemskt att du blev slagen och behövde gömma dig på dagiset. Och vad tråkigt att du inte fick hjälp när du gått in i väggen. Jättebra att du stod på dig i konflikten. Fina bilder på dig. Kram.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Till startsidan