Saker jag blev retad för – men är stolt över idag

När jag var liten blev jag retad för flera saker men är stolt över vissa saker idag. Det handlade om mitt utseende då många saker var fult på den tiden jämfört med hur det är dag. Vilket gjorde mig osäker, kände mig som fulast i världen och hade många onödiga komplex.

Jag hade som liten:

– Tandställning för min stora glugg mellan framtänderna. När tandställningen äntligen togs bort så kom gluggen tillbaka med tiden. 

– Från tre års ålder och tio år framåt hade jag glasögon. Stora var dom också och täckte nästan hela ansiktet.

– Mitt hår var fluffigt efter all permanent.

– Hela ansiktet var fullproppat med fräknar. Min mamma hjälpe mig att dölja dom men det gick inte så bra. 

– Min rumpa var för stor och dolde den med långa tröjor. I gymnasiet frågade jag en ny kompis om min rumpa var stor och hon svarade nej absolut inte. Den är jättefin och ska inte döljas. Då åkte vi till stan och jag hade på mig en kort tröja och vilken befrielse det var. Efter det fick jag ofta komplimanger för min rumpa.

– Min hy var alltid glansig för på den tiden hade jag inga produkter för det. Blev retad för det och var avundsjuk på alla andra som hade matt hy. 

 

 

Hur känns det idag?

– Gluggen finns kvar men har lärt mig att leva med det och acceptera läget. Nu är det ändå en del av mig.

– Idag tycker jag att det är jättefint med glasögon och skulle inte bli ledsen om behovet kom tillbaka.

– Jag kan inte säga att mitt hår har volym idag och det ligger alltid platt. Men har inte komplex för mitt hår längre.

– Genom åren har mina fräknar blekts ut men kommer fram i solen. Tycker att det är fint med fräknar och gillar när dom kommer fram med första brännan.

– Min rumpa har aldrig varit för stor utan fick bara för mig det under barndomen. Det var någon som sa det på skämt men jag tog det på fel sätt. Vilket gav mig komplex i flera år helt i onödan.

– Min hy är fortfarande fet men det finns som sagt bra produkter för det idag. Plus att det är vackert med glow och får idag ofta komplimanger. 

 

 

Tänkt vad fel allt kan bli under barndomen då man ser saker på andra sätt. Killarna i skolan retade mig också och jag önskade att jag någonsin skulle bli vacker.

Men några komplex har jag faktisk än idag och det är bland annat min näsa. Tycker att den är för stor och har en ful form. Men en näsoperation känns så läskigt och därför har jag inte gjort det. Övriga komplex är åldersrelaterade och har accepterat mina rynkor och kroppsförändringar. Skulle aldrig spruta i botox för det ser bara konstigt ut i min ålder. Istället håller jag mig till bra hudvårdsprodukter och tror mer på sånt i längden. Vi alla är olika och unika på våra sätt och har inget emot andra som använder botox. Alla får göra som dom vill så länge man trivs med sig själv.

 

//PUSS

Därför är jag frivilligt singel – del 1

 Det är inget fel på att vara singel och det betyder inte att man är en dålig människa eller är oattraktiv på något sätt. Faktiskt så finns det många som är frivilligt singlar och vill inte dejta runt. Jag är en av dom och ska berätta varför det blev mitt val.

 

Innan allt började

Allt började innan jag träffade barnens far och när det blev seriöst så bestämde jag mig för att han är min sista. Innan honom hade jag flera långa och korta förhållanden sedan 17 års ålder och vi träffades när jag var 23 år. Drygt 12 år senare dumpade han mig för någon annan och sedan dess har jag varit singel. Första åren bearbetade jag alla inre sår för det är ingen bra ide att dejta när själen är trasig. När det var bearbetat behövde jag jobba med mig själv för att få tillbaka den jag var innan. Hade totalt tappat mig själv och det har tagit åratal att hitta mig själv igen. Är kanske inte riktig hundra procent ännu men på rätt väg.

 

 

Vågar inte lita på någon

Självklart har jag dejtat några gånger men inget mer än så. Måste dela med mig av mina knäppaste dejter här framöver som får mig att skratta. Riktigt konstiga och sånt är bara roligt att tänka tillbaka på trots att det var flera år sedan. Annars vill jag inte gå in i ett förhållande för det får mig att känna mig låst. Får panik av den tanken för jag vill känna mig fri och leva livet på mitt egna sätt.

Avskyr också tanken på att vara orolig om killen skulle tröttna eller träffa någon annan. Är jag singel så behöver jag inte tänka på något annat än mig själv. Mitt problem är tilliten till andra då jag inte vågar lita på någon. Att ge någon mitt hjärta som sedan blir knivhugget är något som jag aldrig mer vill uppleva igen. Det skulle mitt hjärta aldrig klara igen för den har tagit för mycket stryk genom åren. Har garanterat gränsen till en Takotsubo hjärta som ännu inte har fått sina symtom. 

 

 

Okej nu kanske ni uppfattar det jag har skrivit som att jag är rädd för att möta kärleken? Det kanske stämmer lite men har så mycket mer i mina känslor och ska berätta mer om det i nästa kapitel. Att skriva och öppna upp mig om varför jag är frivilligt singel är väldigt stort för mig. Därför vet jag inte hur många kapitel det kommer att bli. Men det här är del 1 och återkommer med del 2 när jag är redo.

Hoppas att ni vill följa den här resan?

 

//PUSS

En diagnos eller min personlighet

Jag är expert på att påbörja något men på något sätt avslutar jag det inte. Då menar jag allt från pyssel till städning eller något som jag letar efter. Måste också tillägga att jag är världmästare på att lägga undan saker som jag sedan aldrig hittar. Om jag har tur så kan jag hitta saknade saker när jag letar efter något annat. Undrar om jag har en diagnos eller om det bara är min personlighet.

Förra helgen påbörjade jag att skapa en nyckelring men kom bara halvvägs och här får ni se bilder på en påbörjad nyckelring. 

 

 

Igår var allt bara kaos

Som exempel igår så skulle jag börja med att diska alla vaser som har blivit dammiga. Men efter två stycken blev jag distraherad av något annat. Fick för mig att leta efter skärmskydd till mina barns telefoner som jag vet finns kvar någonstans. Rev ut flera skåp för att rota i alla lådor och blev sedan kissnödig. Under tiden jag kissade kom jag på en annan sak som jag behöver hitta. Började att leta efter det och sedan såg mitt hem ut som ett bombnedslag.

Det är så typiskt mig och därför känns det som att jag aldrig blir klar med något.

 

 

Men nu är allt i sin ordning förutom en viss del av tvätten som behöver vikas efter igår. Får se hur det blir med nyckelringen eller som det istället ska bli ett armband ? Gillar kombinationen med att blanda färgerna vitt, svart och rosa.

 

 

Idag har jag testat på olika styrkeövningar hemma för att se vad mitt ben klarar av. Har fortfarande viss besvär med ena benen efter fallet för några månader sedan. Kan inte stå på knä och belasta det skadade benet så viss träning får bli på ett annat sätt. Måste ju komma igång efter ett alldeles för långt uppehåll. Så nu ska jag komma igång på riktigt.

Önskar er alla en fortsatt härlig söndag och vi ses senare mina finaste!

 

//PUSS

Må bättre i själen – 7 tips

När man mår dåligt i själen så är det lätt att man hamnar i fel mönster vilket gör att allt bara värre med tiden. Därför är det viktigt att hitta på saker som får en att må bättre genom andra tankar. Självklart ska man gråta ut när det behövs för att få ut allt och inte hålla in känslorna. Men även om det gör ont i själen så är det viktigt att fokusera på bra saker emellanåt. Ni som följer min blogg har läst att jag inte mår bra i själen just nu men jobbar med det.

Därför ska jag dela med mig om vilka saker som får mig att må bättre i själen för stunden. Måste också tillägga att vi alla är individuella och har olika intressen.  Dessa punkter är mina personliga saker som jag delar med mig av.

 

Saker som får mig att må bättre i själen:

Läsa böcker/lyssna på ljudböcker: Det är väldigt lätt hänt att grubbla på saker och fastna i fel tankar. När jag läser böcker eller lyssnar på en ljudbok får mig att hamna i nuet. Framför allt om boken är spännande och älskar som sagt psykologiska thrillers.

 

ca

 

Skriva av sig: Jag älskar som sagt att skriva och ibland kan det bara vara skönt att skriva av sig utan att publicera. På något sätt får jag ur mig väldigt mycket känslor på att bara skriva. Minns när jag var olyckligt kär under min tonåring då jag skrev av mig alla känslor och det kändes alltid bättre efteråt. 

Pyssla: Som ni vet så pysslar jag väldigt mycket och när jag gör det hamnar tankarna på det jag gör. Gillar framför allt att återskapa saker till något helt annat. 

 

 

Fotografera kreativa bilder: En bild är så mycket mer än bara en bild på något föremål. Att testa olika vinklar, leka med ljuset och skapa något fint av det. Finns också så många roliga appar som man kan redigera bilderna och skapa kreativa kollage.

Ta hand om mig själv: När man mår dåligt är ens utseende det sista man tänker på. Trots att man vet innerst inne att man faktiskt mår sämre av att känna sig ofräsch. Därför kör jag på mina hudvårdsrutiner varje morgon och kväll. Unnar mig med en ansiktsmask och tvålar in mig med en favorit duschtvål. Använder också gulliga myskläder när jag bara är hemma för det gör också en gladare i själen.

 

 

Titta på favoritfilmer/serier: Tittar jag på något ointressant så hamnar jag istället i onödiga tankar. Därför ser jag alltid till att kolla på något som faller mig i smaken och inte förknippas med jobbiga tankar.

Fysisk träning: Som vi alla vet så är fysisk träning något som alltid funkar. Men det kan också vara svårt att komma igång efter ett längre uppehåll. Då brukar jag i början inte ha några mål utan skapar bara en rutin för att komma igång. Sedan med tiden vill jag bara mer och då blir det lättare med nya mål när man ser framsteg.

 

 

Sammanfattning

Jag vet att det är svårt när allt är som allra värst och man kan inte styra allt från dag ett. Det jag menar är att en långvarig depression med negativa tankar är väldigt ohälsosamt. Att bryta mönstret är som sagt det svåraste. Men istället kan man successivt jobba med det genom intressen som får en att må bättre. Även om det är kortare stunder så är det bättre än att ge upp.

 

//PUSS

Må bättre en dålig dag

Just nu känner jag mig låg och mår inte så bra i själen. Men försöker att må bättre trots att det är en dålig dag som att muntra upp mig med saker som ger glädje. Iallafall lite mer glädje och försöker att undvika mitt grubblande. Visst kan det vara svårt men orkar inte gråta och ha ångest hela tiden. I morse ville jag inte gå upp ur sängen men måste ju komma iväg till jobbet. På jobbet har jag som vanligt satt på mig en mask så att ingen märker mitt mående.

 

 

Lyckades iallafall bra med det och försöker få mig gladare genom några småsaker.

Som exempel så köpte jag hem mitt favoritbröd från Lidl som är färsk ostfralla. Hur glad blir man inte av att se dessa glada pepparkakor? Både asken, muggen och locket är från Normal ifall ni undrar. Ska från och med ikväll börja dricka mitt gröna te ur den muggen. Lägger också ner alla krav på måsten och ska bara ta det lugnt ikväll och ta hand om mig själv.

 

 

 

Mina hjärnspöken säger att jag är värdelös, att jag inte förtjänar något och ännu fler hemska saker. Får hoppas att morgondagen blir bättre men det kan jag inte räkna med. Det var längesedan jag skrev om mitt mående här på bloggen men har faktiskt undvikit det. Vill framstå som en positiv och glad tjej som sprider glädje och kärlek. Men vi alla är ju människor och det är mänskligt att ha sämre perioder i livet.

Därför valde jag att dela med mig av det här i dagens inlägg. Ifall det finns fler som mår dåligt  i själen just nu? 

 

//PUSS

 

Singel i 10 år – del 1 av 2

Nu har jag varit singel i 10 år och det känns jättebra. Datumet var 7/8 år 2015 när barnens far bestämde sig för att lämna mig så det var inte mitt beslut. Jag vill inte gå in närmare på vad som hände men har ett gammalt inlägg där jag berättade allt.

OBS! Det här inlägget är väldigt personligt och därför blir det väldigt känslosamt.

 

Läs också: Nu kommer sanningen.

 

Mina tidigare förhållanden 

Istället har jag funderat mycket på mina relationer genom livet och hur jag har växt i mig själv och hur jag är idag.

Minns att jag hade mitt första förhållande när jag var 17 år och han tog min oskuld. På den tiden var jag väldigt naiv och ville bara vara gullig och perfekt för min partner och aldrig bråka. Men fick veta efter vår relation att han var förlovad med en annan och bara utnyttjade mig. Hade sedan några förhållanden till då jag var lika naiv och minns att en kille försökte få mig att bli svartsjuk. Men jag visste att han gillade mig och därför visade jag inga tecken på svartsjuka. Vilket ledde till att han tröttnade och dumpade mig.

 

Från naiv till att få hjärnspöken

 

Efter att ha blivit dumpat flera gånger så började jag tvivla på killar men gick ändå in i ett nytt förhållande. Det var ett förhållande som höll länge och vi var till och med förlovade då det var han som friade. Men ju längre förhållandet blev så mer osäker blev jag. Tillslut gjorde han slut för jag trodde hela tiden att han skulle dumpa mig. Jag anklagade honom för att vara otrogen trots att han inte var det och jag var helt dum i huvudet. Hade alltså en väldigt skadad  själ från tidigare förhållanden och egentligen hade jag behövt vara singel innan dess. Jag gick från att vara naiv till att få hjärnspöken.

Istället blev det lika illa med nästa och strax innan jag träffade barnens far ville jag vara singel. Men han kändes som ödet och trots min trasiga själ med hjärnspöken så skapade vi ett liv tillsammans. Vi flyttade ihop, skaffade barn och förlovade oss. Då bestämde jag mig för att han är den sista personen jag är tillsammans med oavsett vad som händer i framtiden. Vilket det blev för min del. Är som sagt fortfarande singel och nu ska jag berätta närmare om hur det är idag…

Men det ska jag dela med mig av i ett annat inlägg som blir del 2/2.

 

//PUSS

När hjärnan ser till att allt blir fel

Idag har jag verkligen fått märka att hjärnan ser till att allt blir fel. Ni som har följt min blogg vet att jag har gått in i väggen två gånger för flera år sedan och har fortfarande vissa svårigheter. Det var faktiskt längesedan jag skrev om psykisk ohälsa här på bloggen så nu är det dags igen. Har bara inte orkat det men nu vill jag skriva av mig om dagens händelser på jobbet.

 

 

Ska först beskriva vad problemet handlar om

 

Jo jag ansvarar för beställning av tvätt och halva förrådet på jobbet och i år bestämde vi oss för att göra storbeställningar innan vi går på semester. Jag har kontrollbehov så jag började smått planera redan veckor innan dess.

Men i fredags var det dags att beställa allt och samtidigt blev jag avbruten hela tiden. Vilket gjorde att jag missade vissa varor trots att jag dubbel kollade hela tiden. Där var ett problem då jag fortfarande inte fixar att göra flera saker samtidigt. Vilket gör mig ledsen för jag vill klara av att ha flera bollar i luften. Idag kom det sju stycken burar med tvätt och förråd som skulle packas upp. Vanligtvis kommer det två vagnar så det var mycket mer än det dubbla. Utöver mina arbetsuppgifter packade jag upp tvätten när tiden fanns för det och ville hinna med så mycket som möjligt. För att korta ner min beskrivning så höll jag på hela dagen och löste också flera problem som oväntat dök upp.

Måste också tillägga att jag bara har en lunchrast varje dag. På morgonen äter jag frukost i farten och tar aldrig en eftermiddagsfika. Så i slutet av arbetsdagen var jag så trött och förvirrad och var nära till gråt. Vad är det för fel på mig? 

 

 

Det här är problemet

 

Efter en längre inre stress så tappar jag kontrollen över mig själv. Av det jag har lärt mig så ska jag lyssna på signalerna redan innan det händer. För innan det händer grubblar jag för mycket i onödan, jag blir yr, har svårt att hitta ord och blir helt reserverad. Annars är jag en glad person som skämtar hela tiden. När jag märker mina omedvetna misstag så tappar jag mer självförtroende och känner mig så värdelös.

Imorgon  är det en ny dag, med nya möjligheter och från och med nu ska jag lyssna på mina signaler…. Det är garanterat många som känner igen sig och därför delar jag med mig av det här. För det är viktigt att ta hand om sig själv…

 

 

//PUSS

 

Därför älskar jag att vara singel

Jag älskar att vara singel och ska berätta för er varför jag tycker det. Jo för jag behöver inte anpassa mig efter någon utan göra exakt vad jag vill i mitt egna hem. Då menar jag att äta vad jag vill, klä mig hur jag vill och har tv:n helt för mig själv. Visst kunde jag göra mycket som jag ville när jag levde med barnens far. Men mycket skulle såklart bestämmas tillsammans för jag är inte den som kör över andra.

 

Klä mig löjligt

 

På kvällarna efter duschen älskar jag att ta på mig mina löjliga nattkläder och matchade tofflor. Gör sedan min hudvårdsrutin i vardagsrummet framför ett favorit tv:program. När jag blir trött lägger jag mig i sängen och läser en bok tills ögonen inte orkar mer. I sängen har jag en hel del kuddar som är så mysiga att krama om hela natten lång.

 

Läs också: Ensam och singel.

 

 

Egen tid

 

Personligen är jag introvert och behöver egen tid efter jobbet och skulle inte palla att ha en sambo vill prata med en. Är liksom tillräckligt social på jobbet och efter en arbetsdag är den mentala energin slut. Detsamma känner jag varje morgon då mitt humör inombords behöver lugn och ro.

 

Läs också: Alla hjärtans dag och singel.

 

Min känsla

 

Jag vet att många känner att man vill leva med någon och dela allt med den personen. Att äta tillsammans, sova tillsammans, ge och få mycket närhet och kärlek. Men NEJ! Jag saknar inte det och trivs att vara singel. Den känslan är en viss del som jag har hittat i mig själv och känner mig också mer bekväm med mig själv. Något som har tagit sin tid efter alla dessa år med psykisk ohälsa och allt runt omkring. Men ska gå in djupare och berätta ännu mer i ett annat inlägg.

 

Ni får självklart ställa frågor till mig i kommentarsfältet om det är något som ni undrar?

 

 

//PUSS

 

Jag kan inte sova

Idag var jag tillbaka till jobbet och inatt kunde jag inte sova. Låg och läste en bok som alltid i sängen och var så trött att ögonen rann. Men så fort jag la huvudet på kudden så började alla tankar spöka i huvudet.

 

 

Kunde inte komma till ro

 

Vred och vände mig eftersom jag aldrig kom till ro. Vågade först inte kolla hur mycket klockan var men tillslut gjorde jag det ändå. Klockan var halv två på natten, sedan tre och det var bara tre timmar kvar. Nickade till en stund men lyckades vakna av något ljud och då var klockan fortfarande runt tre på natten. Sista gången jag kollade på klockan var den halv fem på morgonen. Kändes som att jag vred och vände en bra stund innan väckarklockan väckte mig. Det var då jag hade sovit som bäst och det kunde inte ha varit mer än en halvtimme. Men tvingade mig upp ur sängen och var så trött att jag blev yr. Trodde aldrig att jag skulle palla jobba idag men var ändå kvar hela dagen på jobbet.

 

Kvällsmys

Några bilder från mitt kvälls mys.

 

 

För att komma till ro

 

Jag vet att man ska hitta något som exempel mindfulness ”medveten närvaro” men trodde aldrig att det skulle bli såhär. Blir det likadant inatt så måste jag komma på någon bra metod som passar mig. Gårdagen var ändå som en helt vanlig söndag så kvällsrutinerna var detsamma.

Annars så var det kul att träffa kollegorna igen och vi hade det bra på jobbet idag. Imorse var det så mycket snö att det tog extra lång tid att gå till jobbet. Vissa vägar var fulla av snö så jag fick leta upp dom bästa vägarna för att komma fram. Herregud vilket träningspass det var att kliva runt i snön men på hemvägen var det bara slaskigt. Just nu vore det en dröm att få befinna sig på en stand i ett varmt land och turkosa hav. Det hade inte varit dumt det…

 

 

//PUSS

 

 

Bröt ihop på jobbet och kunde inte sluta gråta

Idag i eftermiddags bröt jag ihop på jobbet och kunde inte sluta gråta. Det har varit väldigt mycket på senaste tiden och en liten sak gjorde att allt kom ur mig. Först grät jag för mig själv men försökte att sluta eftersom det inte skulle vara lämpligt om en stund. När jag har gråtit så syns det tydligt i mina ögon ganska länge och efter en stund kom tårarna igen.

 

 

Fick stöd av mina finaste kollegor och utförde mina sista arbetsuppgifter innan arbetsdagen var slut. Jag minns för många år sedan i samband med utbrändhet så grät jag på exakt samma sätt av bara en liten sak. Här är ett klockrent citat som stämmer in med dagens händelser:

Folk gråter inte för att de är svaga. Det är för att de har varit starka för länge

 

 

Jag är så himla trött och orkeslös, kan sova hur mycket som helst utan att känna mig utvilad. Känner mig som en liten bebis som gråter för att jag är trött och inte kommer till ro. Ska berätta mer i ett annat inlägg för nu ska försöka att få i mig något. Vill också komma i säng tidigt ikväll och försvinna i en bok.

 

Ta hand om er och lyssna noga på kroppens signaler innan det är försent. Vi ses senare mina finaste!

 

 

//PUSS