När hjärnan ser till att allt blir fel

Idag har jag verkligen fått märka att hjärnan ser till att allt blir fel. Ni som har följt min blogg vet att jag har gått in i väggen två gånger för flera år sedan och har fortfarande vissa svårigheter. Det var faktiskt längesedan jag skrev om psykisk ohälsa här på bloggen så nu är det dags igen. Har bara inte orkat det men nu vill jag skriva av mig om dagens händelser på jobbet.

 

 

Ska först beskriva vad problemet handlar om

 

Jo jag ansvarar för beställning av tvätt och halva förrådet på jobbet och i år bestämde vi oss för att göra storbeställningar innan vi går på semester. Jag har kontrollbehov så jag började smått planera redan veckor innan dess.

Men i fredags var det dags att beställa allt och samtidigt blev jag avbruten hela tiden. Vilket gjorde att jag missade vissa varor trots att jag dubbel kollade hela tiden. Där var ett problem då jag fortfarande inte fixar att göra flera saker samtidigt. Vilket gör mig ledsen för jag vill klara av att ha flera bollar i luften. Idag kom det sju stycken burar med tvätt och förråd som skulle packas upp. Vanligtvis kommer det två vagnar så det var mycket mer än det dubbla. Utöver mina arbetsuppgifter packade jag upp tvätten när tiden fanns för det och ville hinna med så mycket som möjligt. För att korta ner min beskrivning så höll jag på hela dagen och löste också flera problem som oväntat dök upp.

Måste också tillägga att jag bara har en lunchrast varje dag. På morgonen äter jag frukost i farten och tar aldrig en eftermiddagsfika. Så i slutet av arbetsdagen var jag så trött och förvirrad och var nära till gråt. Vad är det för fel på mig? 

 

 

Det här är problemet

 

Efter en längre inre stress så tappar jag kontrollen över mig själv. Av det jag har lärt mig så ska jag lyssna på signalerna redan innan det händer. För innan det händer grubblar jag för mycket i onödan, jag blir yr, har svårt att hitta ord och blir helt reserverad. Annars är jag en glad person som skämtar hela tiden. När jag märker mina omedvetna misstag så tappar jag mer självförtroende och känner mig så värdelös.

Imorgon  är det en ny dag, med nya möjligheter och från och med nu ska jag lyssna på mina signaler…. Det är garanterat många som känner igen sig och därför delar jag med mig av det här. För det är viktigt att ta hand om sig själv…

 

 

//PUSS

 

Därför älskar jag att vara singel

Jag älskar att vara singel och ska berätta för er varför jag tycker det. Jo för jag behöver inte anpassa mig efter någon utan göra exakt vad jag vill i mitt egna hem. Då menar jag att äta vad jag vill, klä mig hur jag vill och har tv:n helt för mig själv. Visst kunde jag göra mycket som jag ville när jag levde med barnens far. Men mycket skulle såklart bestämmas tillsammans för jag är inte den som kör över andra.

 

 

Kimono

Klä mig löjligt

 

På kvällarna efter duschen älskar jag att ta på mig mina löjliga nattkläder och matchade tofflor. Gör sedan min hudvårdsrutin i vardagsrummet framför ett favorit tv:program. När jag blir trött lägger jag mig i sängen och läser en bok tills ögonen inte orkar mer. I sängen har jag en hel del kuddar som är så mysiga att krama om hela natten lång.

 

Läs också: Ensam och singel.

 

Fluffiga tofflor

 

Egen tid

 

Personligen är jag introvert och behöver egen tid efter jobbet och skulle inte palla att ha en sambo vill prata med en. Är liksom tillräckligt social på jobbet och efter en arbetsdag är den mentala energin slut. Detsamma känner jag varje morgon då mitt humör inombords behöver lugn och ro.

 

Läs också: Alla hjärtans dag och singel.

 

Kimono Netti Starby

 

Min känsla

 

Jag vet att många känner att man vill leva med någon och dela allt med den personen. Att äta tillsammans, sova tillsammans, ge och få mycket närhet och kärlek. Men NEJ! Jag saknar inte det och trivs att vara singel. Den känslan är en viss del som jag har hittat i mig själv och känner mig också mer bekväm med mig själv. Något som har tagit sin tid efter alla dessa år med psykisk ohälsa och allt runt omkring. Men ska gå in djupare och berätta ännu mer i ett annat inlägg.

 

Ni får självklart ställa frågor till mig i kommentarsfältet om det är något som ni undrar?

 

 

//PUSS

 

Jag kan inte sova

Idag var jag tillbaka till jobbet och inatt kunde jag inte sova. Låg och läste en bok som alltid i sängen och var så trött att ögonen rann. Men så fort jag la huvudet på kudden så började alla tankar spöka i huvudet.

 

 

Kunde inte komma till ro

 

Vred och vände mig eftersom jag aldrig kom till ro. Vågade först inte kolla hur mycket klockan var men tillslut gjorde jag det ändå. Klockan var halv två på natten, sedan tre och det var bara tre timmar kvar. Nickade till en stund men lyckades vakna av något ljud och då var klockan fortfarande runt tre på natten. Sista gången jag kollade på klockan var den halv fem på morgonen. Kändes som att jag vred och vände en bra stund innan väckarklockan väckte mig. Det var då jag hade sovit som bäst och det kunde inte ha varit mer än en halvtimme. Men tvingade mig upp ur sängen och var så trött att jag blev yr. Trodde aldrig att jag skulle palla jobba idag men var ändå kvar hela dagen på jobbet.

 

Kvällsmys

Några bilder från mitt kvälls mys.

 

 

För att komma till ro

 

Jag vet att man ska hitta något som exempel mindfulness ”medveten närvaro” men trodde aldrig att det skulle bli såhär. Blir det likadant inatt så måste jag komma på någon bra metod som passar mig. Gårdagen var ändå som en helt vanlig söndag så kvällsrutinerna var detsamma.

Annars så var det kul att träffa kollegorna igen och vi hade det bra på jobbet idag. Imorse var det så mycket snö att det tog extra lång tid att gå till jobbet. Vissa vägar var fulla av snö så jag fick leta upp dom bästa vägarna för att komma fram. Herregud vilket träningspass det var att kliva runt i snön men på hemvägen var det bara slaskigt. Just nu vore det en dröm att få befinna sig på en stand i ett varmt land och turkosa hav. Det hade inte varit dumt det…

 

 

//PUSS

 

 

Bröt ihop på jobbet och kunde inte sluta gråta

Idag i eftermiddags bröt jag ihop på jobbet och kunde inte sluta gråta. Det har varit väldigt mycket på senaste tiden och en liten sak gjorde att allt kom ur mig. Först grät jag för mig själv men försökte att sluta eftersom det inte skulle vara lämpligt om en stund. När jag har gråtit så syns det tydligt i mina ögon ganska länge och efter en stund kom tårarna igen.

 

 

Fick stöd av mina finaste kollegor och utförde mina sista arbetsuppgifter innan arbetsdagen var slut. Jag minns för många år sedan i samband med utbrändhet så grät jag på exakt samma sätt av bara en liten sak. Här är ett klockrent citat som stämmer in med dagens händelser:

Folk gråter inte för att de är svaga. Det är för att de har varit starka för länge

 

 

Jag är så himla trött och orkeslös, kan sova hur mycket som helst utan att känna mig utvilad. Känner mig som en liten bebis som gråter för att jag är trött och inte kommer till ro. Ska berätta mer i ett annat inlägg för nu ska försöka att få i mig något. Vill också komma i säng tidigt ikväll och försvinna i en bok.

 

Ta hand om er och lyssna noga på kroppens signaler innan det är försent. Vi ses senare mina finaste!

 

 

//PUSS

 

Det här med botox och fillers

Jag har aldrig använt botox eller fillers och har inte heller varit intresserad av att göra det. Men har inget emot att andra gör det för alla får göra som man själv vill. Testade på ett filter som gör att mitt ansikte blir förvandlat och kolla hur jag hade sett ut!

 

 

Okej läpparna blev dock en aning överdrivna men annars blev mitt ansikte väldigt konstigt. Hyn är alldeles för slät och felfri för min ålder och det blir bara onaturligt. Jag personligen tycker faktiskt att det är vackert att åldras och att få sina personliga rynkor.

 

En vacker äldre kvinna

 

Idag på gymmet såg jag en kvinna som är betydligt äldre än mig. Det syns att hon älskar att träna och att ta hand om sin hälsa. Hon hade ett naturligt ansikte med vackra rynkor och jag tyckte att hon var så vacker. Jag personligen tycker att det är mycket vackrare naturligt än när man föryngrar sitt ansikte. Det blir liksom annars onaturligt när en 60 plussare försöker att se ut som 20 åring.

 

 

Förlåt om någon tar illa upp med det jag skriver, men det här är bara mina personliga åsikter från min sida. Tycker som sagt att alla får göra som dom vill men kom ihåg en sak! Du är vacker som du är och skönheten kommer inifrån. Le med hela ansiktet och du blir charmigare än någonsin. Ta hand om dig…

 

 

//PUSS

 

Den enklaste utvägen är att fly

Att fly från sina problem är den enklaste sättet att hantera det på. Men i slutändan ger det bara en problem och då hamnar man i en ont cirkel. Därför ska man istället utsätta sig för sina faror men det är lättare sagt än gjort.

 

Första gången

 

Minns när jag gick in i väggen första gången då jag hade bland annat svårt för att handla. Envisa jag försökte att göra det och ibland gick det och ibland fick jag lämna affären tomhänt. Något som blev väldigt jobbigt för jag kände mig misslyckad när jag inte klarade av en vardaglig sysselsättning. Då blev jag ännu mera deprimerad och ångesten ökade inför nästa möte ute bland folk. Dessa minnen kommer ifrån år 2008 då jag levde med barnens far.

 

På den här gatan fick jag min första panikångest när jag var påväg till jobbet.

 

 

Minnen från den mörka tiden

 

När jag mådde som värst åkte jag, barnens far och barnen till ett köpcenter för att shoppa. Minns att vi stod i kö inne på H&M och när det var min tur kändes det som att personerna bakom mig snackade skit om mig. Något som i verkligheten inte var sant men levde i en helt annan bubbla. Barnens far stod bredvid mig och när jag skulle slå in min kod på kortet så var koden som bortblåst. Viskade till barnens far att jag inte minns koden så då fick han slå in den åt mig. Hade jag varit ensam så hade jag gått därifrån tomhänt.

Ett annat minne var när jag skulle gå ut på en promenad med barnen. Promenaden blev väldigt kort eftersom jag fick en panikångest attack ganska direkt så vi rundade av runt hörnet och gick hem. Fy vad jag mådde dåligt av det för jag ville verkligen göra något ute med barnen.

 

Det värsta minnet

 

Det allra värsta minnet var när det var cruising i staden. Jag hade jobbat kväll och skulle ta mig hemåt och det fanns ingen väg att gå utan trafiken. Bilarna köade genom hela staden och stod nästan still i trafiken. När jag promenerade där så kände jag att en panikångest attack var påväg och jag hann precis springa in i ett hörn innan det bröt ut. Då ringde jag till barnens far som fick hämta mig genom att hålla mig i handen. Jag klarade alltså inte att ta mig hem dom sista meterna för paniken hade tagit över hela mig.

 

 

Det här är bara några få minnen men kommer ihåg att jag undvek speciella platser där paniken utlöste attacken. Något som egentligen är helt fel för man ska inte fly från sina problem. För då blir allt ännu värre vilket kostade 15 år av mitt liv.

 

//PUSS

 

Psykisk ohälsa – Det du inte bör säga till den drabbade

Att leva med psykisk ohälsa är så orättvist. Eftersom det är inget som syns på utsidan vilket tyvärr innebär många fördomar.

 

Från mitt bagage

 

Jag har mitt bagage redan från barndomen och utöver det har jag aldrig kunnat hantera negativ stress. Innan jag gick in i väggen första gången så hade även jag svårt att förstå andra som var drabbade. Samtidigt dömde jag ingen som många andra gjorde. Jag minns att jag redan började bli personlighets förändrad strax innan jag gick in i väggen första gången.

Den känslan var hemsk och allt kändes så overkligt. Tappade bort mig själv helt och hållet och jag blev en helt annan person. Levde i tunnelseende, förstod inte vad andra pratade om, hängde inte alls med i filmer och klarade inte av någonting socialt. Att bara gå till en mataffär var ett stressmoment och ännu värre i kassan när man vill vara snabb med betalning och att packa ihop. Vid sådana situationer fick jag panikångest attacker och det tog all min energi.

 

Oron för hettan - Netti Starby

 

En ond cirkel

 

Än idag är jag långt ifrån frisk men kämpar på hela tiden. Ena veckan kan jag ha väldigt mycket energi och då presterar jag extra mycket på jobbet. Medan näst kommande vecka är all energi helt borta och känner mig som en levande zombie. När jag är i den fasen får jag dåligt samvete och lägger all skit på mig själv. Ja allt går i en ond cirkel och är alltid tillbaka till ruta ett. Det var lite kortfattat om min psykiska ohälsa. Men syftet med det jag vill komma fram till är hur andra bemöter personer som lider av psykisk ohälsa.

 

Det som inte är okej att säga är:

 

• Ryck upp dig. Nu när du ändå har det bra så har du ingen anledning att må dåligt.

• Sluta verka så lat och du borde kunna orka jobba hårdare.

• Du klarade av det här igår och då borde du göra det bättre idag.

• Du ser inte alls ut av att lida av någon psykisk ohälsa.

• Du ringer aldrig mig och svarar aldrig när jag ringer.

• Igår var du så himla glad och på bra humör och tänkte att du hade blivit frisk. ”Man blir inte frisk på en dag och alla dagar ser olika ut”.

 

Att störa sig på andra - Netti Starby

 

Det var bara några få exempel på hur en person med psykisk ohälsa känner det. Vill också tillägga att jag har flera kollegor på mitt jobb som nyligen gått in i väggen. Jag som har gått in i väggen två gånger så vet jag hur det känns. Brukar prata med dom när tiden finns för det, och hoppas verkligen inte att det kommer att gå lika illa för dom som det gjorde för mig.

Idag fyller jag år och trodde faktiskt aldrig att jag skulle leva än idag.

 

 

//PUSS

 

Rensa tankarna efter jobbet

Tidigt imorse hade jag tvättinventering på jobbet. Då får man räkna all tvätt och sedan fylla i en blankett med antalet till tvätteriet. Allt som allt tog två timmar och blev helt slut i huvudet efteråt. Den här arbetsdagen kändes extra lång och mellan klockan 14-16 var dom jobbigaste timmarna. Så när jag stämplade ut kände inte för något träningspass utan behövde rensa tankarna i friska luften.

Därför passade det perfekt med en långpromenad efter jobbet innan det blev mörkt.

 

 

Måste passa på att fotografera alla vackra färger innan löven faller bort.

 

 

Det blir mörkt tidigare och tidigare om kvällarna och ser inte fram emot den mörkaste tiden. Men det är som det är och får satsa mycket på levande ljus och mysbelysning.

 

 

Jag har föresten börjat att titta på Robinson och har inte sett något avsnitt på flera år. Har hört så mycket positivt om årets Robinson och därför blev jag nyfiken. Kollar på avsnitten via TV Play så att jag kan se dom när som helst. Perfekt till kvälls-myset med en kopp te.

 

 

På sista bilden ser man att det har blivit mörkare och just nu är det kolsvart ute.

 

 

Önskar er alla en fortsatt mysig kväll och vi ses senare mina finaste!

 

 

//PUSS

 

Till min pappa

 För fjorton år sedan gick du till den andra sidan. Glömmer aldrig den dagen när jag fick beskedet att du hade gått bort. Några veckor tidigare fick du veta att du hade blivit morfar igen och att det blev en pojke. En pojke som nu är fjorton år och han pratar om dig än idag.

 

Du gick bort alldeles för tidigt

 

Pappa! Du blev bara 63 år och önskade att du fanns idag. Har så många frågor som jag aldrig någonsin kommer att få svar på. Men om du hade funnits så hade jag mer än gärna tillbringat en del av min semester hos dig. Vi hade kunnat fira högtider tillsammans och dina barnbarn hade lärt känna dig. Jag vet att dom skulle älska dig precis som jag gör.

 

 

Du hade ingen bra uppväxt och därför hade du sidor som påverkade hela min barndom. Jag tror idag att du inte visste hur du skulle hantera mig och har psykiska skador än i dag. Men idag är jag en vuxen kvinna och jag vet att vår relation skulle vara helt annorlunda idag. Då skulle jag även få alla mina svar på frågorna om varför du behandlade mig som du gjorde. Det skulle få oss att komma närmare varandra men tyvärr så är det försent.

 

 

För du finns inte längre och du ska veta att jag saknar dig enormt mycket.

 

 

//PUSS

 

 

Fy vilken dag

Fy vilken dag på jobbet!

 

Idag blev det så mycket att min hjärna kollapsade totalt. Eller nu överdriver jag kanske men formulerar mig med orden på fel sätt. Jag kan än idag inte hantera stress och ha för många bollar i luften samtidigt. Men allt blev bra i slutändan och det var nog mest jag som upplevde att det värre än det egentligen var. Hoppas att det blir lugnare imorgon så att jag hinner med mina övriga arbetsuppgifter. ”Måste tillägga att jag har underbara kollegor och det här har inget med dom att göra”.

 

 

Skavskydd till skor

 

Annars så började jag att använda mina bekväma sandaler i onsdags. Men efter mina långpromenader till och från jobbet så lyckades jag få blåsor vid hälarna. Aldrig hänt förut och det är så irriterande. Kom på att jag har fotkuddar av dämpande genomskinligt gel som jag har haft i en låda under flera år. Dessa borde man även hunna placera vid hälen i skon? Ska testa det imorgon för det är för varmt att gå i strumpor och skor.

 

 

Jag blir så arg och frustrerad på mig själv när inte min hjärna fungerar som jag vill. Har hört att det är vanligt bland folk som har gått in i väggen får långvariga besvär. Det är helt sjukt hur våra hjärnor egentligen fungerar och påverkar hela ens livsstil. För det blir som en förlust av ens personlighet. Förr kunde jag jobba för flera personer samtidigt och ha många bollar i luften. Nu kan jag inte det längre och det får mitt psyke att känna mig värdelös. Något som man absolut inte ska tänka om sig själv. Utan det är viktigt att lyssna på signalerna och acceptera att man inte är samma person längre.

Syftet med att jag delar med mig av det här är att jag vill hjälpa andra som har liknade besvär. Man ska ha respekt för sin hälsa och inte missbruka sin stress för att göra ett bra jobb. För en dag orkar inte kroppen mer och då kollapsar man och går in i väggen. Kom ihåg att man blir inte duktigare för att man sliter ut sig utan man ska orka leva med sig själv resten av livet. Vi alla är olika, duktiga och unika på sina personliga sätt.

 

 

//PUSS