Personlig

Prioriterad i sista hand

Jag blir verkligen galen på mig själv om hur det ska kännas hela tiden. Just nu känner jag mig rädd, osäker och ledsen fast jag egentligen inte behöver känna så. 
 
Varför känner jag så? 
Jo när jag levde med barnens far så valde han mig alltid i sista hand och jag var alltid avis på andra par som såg upp till varandra. Par som uppskattade varandra, visade respekt och kärlek. Det är något som har fattats i mitt liv då jag levde med honom och nu med tiden har jag märkt att min själ har blivit skadad av det. Jag vill inte skriva så djupt om det för då blir det för personligt.
 
Innan jag träffade barnens far blev jag utsatt för otrohet gång på gång i tidigare förhållanden då jag inte vågade lita på någon. Det tog mig flera år innan jag vågade lita på barnens far och det var en så skön känsla när allt bara släpptes. 
Men nu måste jag ta tag i mina känslor innan det är försent men tyvärr är det lättare sagt än gjort. 
 
Jag är inte van vid att någon bryr sig om mig, att jag blir vald i första hand, att jag får höra att jag är bra och känna värde. Att känna mig lycklig är som bortblåst eftersom så fort jag börjar må bättre ska det hända något negativt som gör att jag mår dåligt igen. 
 
Det var skönt att få skriva av mig om mina känslor för nu känns det lite bättre och jag vill dela med mig av det här ifall någon känner likadant?
 
 
 
/PUSS