Personlig, Psykisk ohälsa

Ensam men stark

Efter sommaren har jag varit singel i fyra år!

Inget som jag skäms över för det är inget att skämmas över. Att jag fortfarande inte har träffat någon ny och den frågan kommer upp väldigt ofta. Jag är en självständig kvinna som lever mitt egna liv och med mina barn på halvtid. Självklart kan man vara lika självständig även om man har en partner men nu handlar det här inlägget om mig och mina personliga tankar.

 

 

Jag blev lämnad!

Jag levde som sagt med barnens far i elva år och det var han som lämnade mig. Men under alla dessa år har jag i efterhand upptäckt att vi helt enkelt växte ifrån varandra. Iallafall under dom sista åren. Därför kom jag över honom väldigt snabbt efter våran separation. Jobbigaste situationen var själva livssituationen, eftersom jag inte alls trivs att bo kvar där vi bor just nu. Snart har det redan gått fyra år och jag kämpar fortfarande på med att göra det bästa av situationen. En vacker dag när barnen blir så pass stora kan jag äntligen flytta! Det finns alltid ett hopp även om det handlar om några år till. Samtidigt vill jag inte tänka tillbaka på mitt liv med bara jobbiga minnen. Utan får som sagt göra det bästa av situationen och fokusera på nuet. Framtiden kommer att bli ljus men inte just nu. Då syftar jag på mitt egna liv med eller utan en partner. 

 

För runt tre år sedan skrev jag ett inlägg om det bästa med att vara singel!

Tänkte faktiskt snart skriva ett nytt och sedan leta upp det gamla inlägget. Ska då jämföra alla mina punkter från då till nu. En liten rolig idé som jag spontant kom på. Har inte heller skrivit om mina personliga tips om hur man går vidare efter en separation. Något som jag också ska ta tag i. Annars känner jag mig på något sätt mycket starkare i själen idag än för några år sedan. Ensam men stark som utvecklas till ännu mera styrka.

 

//PUSS