Att fly från sina problem är den enklaste sättet att hantera det på. Men i slutändan ger det bara en problem och då hamnar man i en ont cirkel. Därför ska man istället utsätta sig för sina faror men det är lättare sagt än gjort.

 

Första gången

 

Minns när jag gick in i väggen första gången då jag hade bland annat svårt för att handla. Envisa jag försökte att göra det och ibland gick det och ibland fick jag lämna affären tomhänt. Något som blev väldigt jobbigt för jag kände mig misslyckad när jag inte klarade av en vardaglig sysselsättning. Då blev jag ännu mera deprimerad och ångesten ökade inför nästa möte ute bland folk. Dessa minnen kommer ifrån år 2008 då jag levde med barnens far.

 

På den här gatan fick jag min första panikångest när jag var påväg till jobbet.

 

 

Minnen från den mörka tiden

 

När jag mådde som värst åkte jag, barnens far och barnen till ett köpcenter för att shoppa. Minns att vi stod i kö inne på H&M och när det var min tur kändes det som att personerna bakom mig snackade skit om mig. Något som i verkligheten inte var sant men levde i en helt annan bubbla. Barnens far stod bredvid mig och när jag skulle slå in min kod på kortet så var koden som bortblåst. Viskade till barnens far att jag inte minns koden så då fick han slå in den åt mig. Hade jag varit ensam så hade jag gått därifrån tomhänt.

Ett annat minne var när jag skulle gå ut på en promenad med barnen. Promenaden blev väldigt kort eftersom jag fick en panikångest attack ganska direkt så vi rundade av runt hörnet och gick hem. Fy vad jag mådde dåligt av det för jag ville verkligen göra något ute med barnen.

 

Det värsta minnet

 

Det allra värsta minnet var när det var cruising i staden. Jag hade jobbat kväll och skulle ta mig hemåt och det fanns ingen väg att gå utan trafiken. Bilarna köade genom hela staden och stod nästan still i trafiken. När jag promenerade där så kände jag att en panikångest attack var påväg och jag hann precis springa in i ett hörn innan det bröt ut. Då ringde jag till barnens far som fick hämta mig genom att hålla mig i handen. Jag klarade alltså inte att ta mig hem dom sista meterna för paniken hade tagit över hela mig.

 

 

Det här är bara några få minnen men kommer ihåg att jag undvek speciella platser där paniken utlöste attacken. Något som egentligen är helt fel för man ska inte fly från sina problem. För då blir allt ännu värre vilket kostade 15 år av mitt liv.

 

//PUSS

 

♥