Har perioder när jag ligger sömnlös om nätterna.

Något som jag har haft denna vecka och hatar dessa perioder. Vet att många har samma problem och det är svårt att hantera. I alla fall när det går så långt att det inte går att hantera. Natten förvandlas till en skräcknatt och ångesten bryter ihop. Allt går till en ond cirkel som då måste brytas och den förklaringen får ni läsa om i slutet av inlägget. 

 

 

Men nu ska jag berätta ett exempel på en sådan typisk natt

Vi säger att klockan är runt nio på kvällen och jag har varvat ner i över en timme. Jag slö tittar på tv och är hur trött som helst. Alltså så trött att ögonen rinner och det känns som att jag ska kunna somna när som helst.

Då stänger jag av tv:n och ligger först i fosterställning som är min favorit ställning. I vanliga fall somnar jag vid det tillfället. Men inte vid denna period för då ska alla kroppsdelar bråka med mig. Allt känns för jävligt och efter en stund måste jag vända mig åt andra hållet. Ligger då hur skönt som helst men sedan känns käken stel mot kudden och måste då vrida på kudden. Tankarna kommer upp i huvudet om allt och ingenting. Sedan känner jag att ena handen ligger fel och trosorna skär in i röven. Rättar till allt och sedan behöver jag åter vända på mig igen. Tankar återkommer i huvudet åter igen och sedan kliar det på benet. Då kan jag inte slappna av för då måste jag klia tillbaka och självklart gör jag det. Efter en stund blir jag kissnödig och måste gå upp till toaletten. Då kan jag inte låta bli att kolla om hur mycket klockan är som då är runt elva på kvällen. Tänker då att någon gång somnar jag säkert. Nya kroppsdelar måste jag klia, den sköna kudden känns obekväm, favorit trosorna är plötsligt obekväma och hittar ingen skön position att sova i. Vaknar till efter ett tag och då börjar allt om igen. Efter några vändningar kollar jag på klockan igen som då är snart två på natten. Då tänker jag: Okej jag får väll ligga och blunda tills klockan ringer halv sex för då har jag ändå vilat.

 

 

Då går klockan som snabbast

När jag vrider och vänder om nätterna så går klockan som allra snabbast på dygnet. Har ingen aning om hur många timmar jag sover en sådan natt. För en evighet efter allt vridande och vändande så har jag somnat till en liten stund. Har då ingen aning om klockan var tre eller fyra på morgonen? Men efter att ha vaknat upp och kollar åter igen om hur mycket klockan är så är den nästan halv fem på morgonen.

Okej det är en timme kvar tills klockan ringer! Vrider och vänder, försvinner en stund, vrider och vänder och försvinner en stund. Klockan ringer! Jag går upp och har ingen aning om nattens sömn bestod av sammanlagt 1 timme? 2 timmar? Eller 3 timmar? Det är lika bra att inte veta.

 

 

Detta har jag lärt mig att hantera sämre nätter

För att jag har lärt mig att man inte ska stressa sig över det för då blir allt bara värre. Om kroppen inte vill sova en natt så tar den igen det nästa natt. Trots en dålig natt så kan kroppen ändå fungera under exempel en arbetsdag. Om jag får samma problem igen nästa natt så tänker jag likadant om situationen. Vem vet? Jag kanske sov mer än vad jag egentligen trodde?

Tredje natten sov jag i alla fall som en stock hela natten tack vare mitt nya tankesätt. När kroppen väl behöver sin sömn då sover man hela natten. Därför ska man inte stressa sig över jobbiga nätter för då hamnar man i den onda sömnlösa cirkeln. Något som många har problem med. Därför ville jag dela med mig om det här.

Poängen är att kroppen och hjärnan måste samarbeta tillsammans. Acceptera när du inte kan sova för det är då du somnar som bäst. Kroppen är skapad för att orka med livets alla aktiviteter och vissa behöver mera sömn och vissa mindre. Därför ska vi inte pressa oss att det ska vara åtta timmars sömn varje natt. Kroppen tar igen det nästa natt eller nästa. Bara att du accepterar läget och bryter den onda cirkeln. 

 

//PUSS

♥

  Som dödar mig på samma gång!

Känner mig Arg, ledsen, irriterad, ångestfylld, deprimerad och har även många andra negativa känslor. Ända sedan i onsdags har allt bara känts skit. Därför ekade det tomt här på bloggen under hela gårdagen. För jag kunde inte få fram något vettigt att skriva om. Hade helt enkelt inte lust och det ska man tillåta sig att inte göra. Men igår kväll bestämde jag mig för att skriva av mig om mina känslor eftersom det brukar kännas bättre efteråt. Iallafall kanske en liten aning bättre?

 

Valde att lägga upp några roliga bilder på katter i inlägget som passar mina inre känslor.

 

Inte psykisk ohälsa

Det här handlar absolut inte om någon psykisk ohälsa som från förra inlägget. Den här gången är det mer hormonellt och dessa humörsvängningar är också sjukt jobbiga. Fast då på ett helt annat sätt. Jag brukar annars inte må såhär varje månad i samband med mensen. Men ska börja anteckna dessa dagar för att ha koll på hur ofta det sker. Då kanske jag förstår varför mina hormoner påverkar mitt mående som den gör. Annars har det hänt några jobbiga, personliga saker som jag inte vill skriva djupare om. Inga super allvarliga saker men i mitt nuvarande mående blir allt extra känsligt. Kan inte ens ta emot kritik och blir ledsen för ingenting. Utan någon speciell anledning kan jag bli irriterad och irriterar mig på småsaker.

 

 

Berättade för en kollega igår om hur jag känner och hon sa att det inte syns på mig. Jag är expert på att dölja mina känslor utifrån men inuti min kropp vill jag bara skrika.

 

 

Någon som känner igen sig?

 

//PUSS

♥

 

   Att gå emot sin rädsla är den starkaste styrkan.

Något som låter skrämmande men samtidigt är det så sant. Jag har personligen levt med panikångest i många år och minns när jag knappt kunde gå in i en affär. Vissa dagar kunde jag inte ens gå utanför dörren och då gällde det att övervinna den rädslan. Men allt handlar inte om att bara göra utmaningar utan man behöver även jobba med sitt inre. Något som jag har lärt mig med tiden och det är många pusselbitar som behöver komma på plats. Idag är jag inte helt fri från ångest och min låga stresströskel och därför jobbar jag fortfarande med det. Något som gör mig starkare med tiden och det ger en bättre självkänsla.

 

 

När jag mådde som värst var jag helt plötsligt rädd för att handla i affären, ta en promenad bland folk eller göra något ärende på stan. Det är självklara vardagssaker som alla gör varje dag men plötsligt blev det en stor utmaning. Något som tog mycket av min energi, men om jag hade klarat något så kändes det bra just då. Nästa dag kunde vara en sämre dag och då sjönk självförtroendet i botten.

 

 

Idag lever jag ett mer normalt liv och har självklart andra rädslor.

Mina rädslor är att prata inför en stor grupp och det har jag varit i hela mitt liv. Jag undviker konflikter för jag blir bara ledsen om något vill vara dum mot mig. Jag är livrädd för att dejta och skulle tycka att det vore skitjobbigt om jag tvingades byta arbetsplats. Dessa rädslor är mer vanliga och har inget med ångest att göra. Utan det är saker som jag behöver jobba med för att bli mer självsäker i mig själv. Att bli mer tuff, få skinn på näsan fast då på ett positivt sätt.

Det enda sättet att övervinna sin rädsla är att gå emot den.

 

//PUSS

♥

För ett år sedan togs den här bilden.

Då hade jag ingen aning om vad jag hade framför mig i framtiden. Att jag skulle förändras så mycket samt att hela mitt liv blev annorlunda. Corona viruset spreds och tog över hela världen och det påverkade alla människor. Något som fortsätter än idag och det vore ett mirakel om det någonsin tog slut. Men förutom det var det mycket mer som hände med mig. Inga allvarliga saker som med Corona viruset utan några mindre som ändå är ganska stora för just mig.

 

 

Förändringar under året 2020

När jag såg den här bilden började jag att fundera på mina förändringar. Brukar varje år skriva en årsresumé vid årets slut. Men eftersom tiderna har varit som dom har varit så vill jag dela med mig av några punkter som hände under år 2020. 

 

 – Jag hade inga tatueringar. Har alltid varit rädd för att det ska göra sjukt ont. Men en dag bestämde jag mig för att bara göra det. Bokade en tid och blev förvånad över att det inte alls gjorde ont. På ganska kort tid hade jag från noll till sex stycken tatueringar.

– Jag var otränad. Hade ingen träningsmotivation för fem öre under årets slut. Min kropp kändes svag och året därpå bestämde jag mig för att börja träna på allvar. Något som gav snabbt resultat och mådde mycket bättre både fysiskt och psykiskt. Här är ett blogginlägg om — > ” Styrkan kommer inifrån ” där jag beskrev väldigt bra om mina förändringar mot det bättre. 

– Jag bodde i Askersund. Har levt i en bubbla i Askersund i alldeles för många år. En dag bestämde jag mig för att flytta. Pratade med både barnen och barnens far och sedan började min resa med flytten. Ni som följer min blogg har fått följa hela min flyttresa. Idag bor jag i Örebro och känner mig hemma där.

– Jag hade ingen livsglädje. När jag inte jobbade ville jag helst ligga under täcket och bara gömma mig. Något som jag inte gjorde men kände ingen glädje för någonting. Från den dagen jag flyttade till Örebro blev jag mer taggad över livet och fick tillbaka livsglädjen. 

 

Mitt mående är inte helt bra

Okej jag mår inte hundra procent bra idag men betydligt bättre. Att bara ha motgångar i livet har blivit en stor vana att jag inte vågar må bra. Men nu jobbar jag på min inre styrka som ska få mig att börja våga mera. Därför tatuerade jag in texten ” strength to dare ” under ena nyckelbenet för att bli påmind om det. 

 

//PUSS

♥

 Nära att gå in i väggen

Jag slarvade med min psykiska ohälsa och gick nästan in i väggen. Det hade varit tredje gången i mitt liv om det hade gått så långt. Så himla onödigt. I början av förra veckan skrev jag om att jag inte mådde bra i själen. Hade då svåra koncentrationssvårigheter som gjorde att jag hade svårt för att uttrycka mig i skrift och detsamma med läsningen. Därför var mina blogginlägg kanske lite luddiga trots att det tog timmar för mig att skriva dom. Men nu ska jag berätta mer detaljerat för er om hur jag mådde och hur jag hanterade allt. 

 

När mitt mående var som allra värst

Jag hade inte hanterat min negativa stress sedan några veckor tillbaka och det orsakade dåligt mående. Allt började med yrsel, koncentrationssvårigheter, blev spänd i alla muskler och var hela tiden uppe i varv. Förra helgen började jag att få ångest som blev ännu värre i måndags. Var nära på att få en panikångest attack när jag var påväg mot jobbet och avskyr den känslan. Sedan fick jag sömnsvårigheter och diarréer efter varje måltid. Har även haft ont i alla leder och känt mig nästan sjuk. Jag vet att orsaken är stress för allt blir bara värre över dagen.

 

 

Hur jag hanterade situationen

Har suttit i massagefåtöljen på jobbet under lunchrasterna och har jobbat med andningen. Hittade en helt annan träningsform som verkar passa mig. Det är pilates som jag har kört via youtube efter jobbet och det hjälper mig med att hitta ett lugn i kroppen. Struntade i mina högintensiva träningspass för det kändes inte bra förra veckan. Har även tagit ett varmt bad på kvällen samtidigt som jag jobbade med andningen. I onsdags försvann ångesten och den har inte kommit tillbaka sedan dess och magen blev även stabil i samband med det. Men är fortfarande yr och det är jag bara under dagarna. När jag är nyvaken och lugnare på kvällen är yrseln helt borta. Men så fort jag ska iväg någonstans eller är aktiv på jobbet så blir jag yr hela tiden. Ont i lederna hade jag bara under sömnbristen och det är inte så konstigt.

Är iallafall stolt över mig själv som tog tag i mig själv på allvar förra veckan. Annars hade det spårat ut ordentligt. Ska fortsätta med att jobba med andningen varje dag och hålla mig till pilates dom dagar jag hinner träna. Barnen är hos mig den här veckan och det känns bra att jag inte mår som jag gjorde förra veckan. 

 

//PUSS

♥