Personlig, Psykisk ohälsa, Vardag

Blev singel för sju år sedan

Fredagen vecka 32

Det är ett datum som jag aldrig glömmer. Kommer säkert aldrig att göra det heller eftersom det tog hårt på mitt psyke. På grund av att jag då även led av panikångest och hade mycket att bearbeta med mig själv. Något som jag inte var medveten om eftersom jag var vilsen i mig själv.

Det var min sista semestervecka efter fyra veckor på raken. Fredagen vecka 32 för sju år sedan. Det var då barnens far bestämde sig för att lämna mig. 

Jag tänker inte skriva djupare om hur allt gick till för det har jag redan skrivit om. Utan det här handlar om mig och mitt singelliv.

 

 

På något sätt vill jag fira den här dagen samtidigt känns det tragiskt. Är det för att jag äntligen blev befriad av mannen som jag skaffade barn med? Eller är det för att jag har lyckats vara singel så länge? Har faktiskt ingen aning. Men åh andra sidan så trivs jag att vara singel och inte behöver oroa mig för något. Är förvånats glad över att barnens far har en blivande fru sedan flera år tillbaka. Jag har aldrig varit svartsjuk på hans nya tjej utan tvärtom. Enligt barnen är hon en fin tjej och det betyder mycket för mig. Därför är jag glad för deras skull.

 

 

Mitt problem med att vilja träffa någon har tagit emot under flera år. Är helt enkelt inte redo. För min rädsla att bli sårad igen skulle jag inte orka med ännu en gång. Därför låter jag bli. Så jag tänker istället såhär: “Jag är en självständig singeltjej som klarar mig själv”. Såhär tänker jag leva och det spelar ingen roll om det handlar om resten av mitt liv. Jag får helt enkelt acceptera läget och låta ödet bestämma. Något som jag alltid har gjort.

Nu avslutar jag detta inlägg med att säga grattis till mitt sjunde år som singel. 

 

//PUSS