Personlig

Jag har varit den fula ankungen

Från mellanstadiet fram tills jag gick ut 9:an fick jag höra konstant hur ful jag var! 
Men jag håller med att jag såg inte direkt bra ut på den tiden men man har ändå inte rätt att få höra sådana saker hela tiden.
Jag hade ett stort fluffigt hår, fula glasögon, synliga fräknar som jag hatade på den tiden och tandställning som jag skämdes över. När jag började högstadiet hade min syn blivit så pass bra att jag inte behövde glasögon längre, tandställningen togs ur men jag var fortfarande ful.
Mina föräldrar köpte aldrig fina kläder till mig så jag såg ut som “hej kom och hjälp mig“. En kompis till mig sa att jag hade en stor rumpa fast jag egentligen inte hade det men komplex fick jag ändå. Därför hade jag alltid på mig längre tröjor som kunde täcka rumpan och det såg inte heller klokt ut. 
 
När jag såg alla andra snygga tjejer på skolan blev jag så avundsjuk på dem då jag önskade mig att jag kunde bli  lika snygg som dem. 
Självklart kommer skönheten innifrån men på den tiden räckte det inte för jag mådde verkligen dåligt av det. Synd att jag inte har bilder på mig från den tiden men om jag skulle hitta någon bild så ska jag självklart visa den för er. 
 
Men en dag så vände allt!
När jag började i gymnasiet började jag använda snyggare kläder och det var som att komma in i en helt ny värld för mig. Killar började flirta med mig, de busvisslade efter mig till och med de elaka killarna från högstadiet kollade in mig. 
Jag lärde känna en ny tjej som blev min kompis och jag frågade henne om min rumpa var stor och fick svaret nej. Den dagen blev det som en befrielse för mig då jag dumpade långa tröjor och kunde stolt visa upp min rumpa i tighta jeans utan att skämmas.
 
Men förutom det här ytliga så hände det mer positiva saker i gymnasiet. Mina betyg blev hundra gånger bättre för att jag trivdes mycket bättre i skolan. När jag blev kallad ful mådde jag så dåligt att jag inte orkade plugga och då fick jag inga bra betyg. 
 

 
 
Det var en kort berättelse från mitt tidigare liv i den känsliga tonåren.
 
 
//PUSS