Otur igen och vad händer egentligen?

Nu har jag fått otur igen och vad händer egentligen? Ni kanske minns att jag skrev för ett tag sedan om att världen går emot mig och så är det verkligen. Till det positiva så blev mitt avlopp åtgärdat igår plus att dom äntligen har satt fast en knapp på piggen som ändrar duschslangen till handfatets kran. När jag flyttade in så fanns det ingen där och trots felanmälan så fick jag aldrig någon ny. Men nu har jag äntligen fått den och är så tacksam!

Nu till nästa otur!

Ja ni ser mitt ben på bilderna och nu ska jag berätta vad som har hänt. Igår kväll innan jag skulle borsta tänderna så släckte jag ner i vardagsrummet. Sedan fick jag i mörkret mot badrummet och på vägen dit snubblade jag vid soffan och landade på ena benet. Det gjorde såklart jätteont men smärtan gick över efter ett tag. Kontrollerade benet och såg ingen svullnad och hittade inga synliga skador förutom små skrapsår på knät. Gick sedan och la mig som vanligt.

Runt klockan tre på natten vaknade jag kissnödig och gick på toaletten en sväng. Hade inte heller ont i benet så jag somnade om ganska snabbt. Men när väckarklockan ringde och det var dags att kliva upp ur sängen så hade jag jätteont i benet. Kunde i början inte ens belasta benet så jag fick hålla i mig på ett ben när jag tog mig till köket för att sätta på kaffe.

Bestämde mig för att röra på mig och se om det blir bättre och efter ett tag kunde jag stå normalt men haltade en aning.

Fick hitta smarta lösningar

Tog mig iallafall till jobbet till fots men undvek trappor och tog istället hissen. Kände att det var svårt att böja benet så jag fick hitta smarta lösningar till allt. Bytte om till arbetskläder i förrådet där det finns en höj- och sänkbar kontorsstol som avlastar benet när jag bytte byxor. Har under dagen upptäckt att det är strax under knät som smärtan sitter men tror ändå att inget är brutet. En kollega virade en linda runt knät och jag försökte att röra mig så mycket jag pallade under dagen.

Stämplade ut en timme tidigare och det tog en timme för mig att ta mig hem. I vanliga fall går jag i rask takt på 20 minuter så det tog sin tid.

Då får jag  invänta morgondagens utmaning! Har ingen aning om jag kommer att kunna sova bra inatt och hur knät mår imorgon bitti? Blir det värre så får jag halta direkt till akuten istället för min arbetsplats. Tänker inte krångla med vårdcentralen när jag ändå kommer att få röntga knät på lasarettet.

Ni kanske undrar varför jag är så envis med att ta mig till jobbet? Jo för jag trodde att det skulle gå över och blir det värre är jag på rätt ställe. Min arbetsplats är granne med fraktur mottagningen och har mina finaste kollegor som stöd.

Jag vet inte om jag återkommer med återkoppling imorgon för jag har andra inlägg på gång. Men gör det så fort jag kan.

//PUSS

♥