Personlig

Det här med att må dåligt på utsidan

Ni kanske minns inlägget där jag skrev om att det inte alltid syns på utsidan hur man egentligen mår?
I efterhand kom jag på hur jag klädde mig samt hur jag skötte inredningen i hemmet när jag mådde som sämst för flera år sedan. Faktiskt var det en väldigt stor skillnad från då till nu och det ska jag berätta mer om för er.
 Vi börjar med min klädsel.
Jag ville inte synas och valde alltid mörka kläder, helst svarta och gärna kläder som satt pösigt. Oftast hade jag på mig en keps när jag gick utanför dörren för då kände jag mig mera gömd. Så fort det började bli kallare ute hade jag alltid på mig luvan till jackan och helst gick jag bara ut när det var mörkt.
Min inredning.
Jag hade ingen ork och lust med inredning men hade alltid rent och fint. När det gällde färger körde jag mest på mörka färger och gardinerna skulle helst täcka hela fönstret eftersom jag inte ville ha någon insyn.
Under den sämsta perioden jobbade jag inom kommunen men en dag fick jag jobb på USÖ sjukhus på sjukgymnastiken och då började min hälsa sakta men säkert gå åt rätt håll.
Eftersom jag började att pendla till och från jobbet om dagarna blev det mycket bättre för mig som kom bort från kommunen där jag bor. Jag trivs mycket bättre i Örebro än i lilla samhället som jag fortfarande bor i och det upptäckte jag mer och mer med tiden.
Nu tillbaka till min klädsel och inredning.
Då började jag att klä mig i plagg som jag trivs i då mitt modeintresse kom tillbaka. Det är mycket roligare att sätta på sig snyggare kläder när jag åkte bort för att jobba. När jag är hemmavid bryr jag mig inte om vad jag har på mig alls och då blir allt som en ond cirkel tillslut. Strax efter flyttade vi till en ljus och fin lägenhet som påminner om ett radhus och då kom även inredningsintresset tillbaka. Jag började att inreda i ljusa färger och lät bli att täcka alla fönster med gardiner.
Konstigt hur man ändras som person när man mår dåligt i själen och det kunde jag inte förstå mig på innan jag upplevde det själv personligen. I förra inlägget skrev jag mer om hur jag kände inombords och därför ville jag även dela med mig om hur jag var mer till ytan.
När jag och barnens far separerade i höstas dämpade jag min ångest genom inredning. Ett trivsamt hem är viktigt för mig och att fixa och dona blir som terapi för mig och eftersom jag flyttar snart igen kommer jag förmodligen att skriva väldigt mycket om just inredning.
//PUSS
❤️