Mina senaste 10 år!

Vad har hänt i mitt liv från år 2005-2015?
 
 
 
 
– Jag blev sambo efter att ha bott själv i tre år.
 
– Jag förlovade mig.
 
– Jag flyttade från Tyresö som ligger utanför Stockholm till Askersund som ligger några mil utanför Örebro.
 
– Jag har fött två barn.
 
– Jag har bytt jobb och arbetsplats.
 
– Jag har haft panikångest sedan 7 år tillbaka i nuläget.
 
– Min mormor och pappa har gått bort.
 
– Har fått fast jobb för andra gången i mitt liv. 
 
– Just nu går jag igenom en separation från barnens far. 
 
– Nu ska jag leva ett nytt liv igen. 
 
 

 
 Det var de största händelserna genom dessa år och då räknade jag inte med resor, födelsedagar och andra nöjen. Nästa gång jag skriver ett liknade inlägg kommer det handla om mina första år i min första lägenhet innan jag träffade ungarnas far.
Låter det intressant? 
 
/PUSS
 
 
 
 

Att ta varandra för givet!

 
Den här texten som jag har ståendes på vitrinskåpet hemma tycker jag är så himla bra.
Det är verkligen så sanna ord och många av dessa punkter har vi inte riktigt hållit tyvärr. Eller vi har rättare sagt tagit varandra för givet och glömt bort det där lilla extra man behöver göra för varandra då och då. 
 
 
 
Därför slutade det som det gjorde med att vi ska gå skilda vägar eftersom det inte finns något mellan oss längre. Jag älskar honom fortfarande och han säger att han också älskar mig, men det där extra som ska kännas är tydligen dött enligt honom. 
 
 
 
Jag har ingen aning om jag hade kunnat gjort något annorlunda?
Han har sin frihet och får göra vad han vill, vi bråkar aldrig, jag ser alltid till att jag är fräsch och inte bara för hans skull utan för att jag trivs med det. Eftersom han sällan är hemma så har bloggen blivit en hel del i mitt liv när barnen inte är närvarande, och det känns som det bästa jag har gjort för min egen skull är att jag började blogga. Att få skriva av sig för att få ur sig sina känslor och tankar är bra terapi för själen och det kanske finns andra där ute som är i samma situation som jag som behöver läsa andras erfarenheter. 
 
 
 
Det enda jag kan göra just nu är att försöka gå vidare i mitt liv och de viktigaste i mitt liv är barnen. För barnens skull är det viktigt att deras föräldrar är vänner och vi ska göra allt så att det blir så bra som möjligt men ändå mår jag skit inför separationen. 
 
Nu har jag skrivit av mig för stunden och ska återgå till vardagen igen men vi ses lite senare!
 
/PUSS
 
 

Nu kommer sanningen!




Hejsan på er!
Nu ska jag ta och berätta vad som har hänt för er i mitt liv.

I fredags sa min sambo att han vill gå skilda vägar eftersom han inte har känslor för mig längre. Det kom som en chock för mig eftersom vi har det väldigt bra i vårt förhållande och har levt ihop i 11 år. Vi har haft en del upp och ned gångar genom åren som har gjort oss starkare. De senaste två åren har vi levt som en trygg familj, utan bråk, ingen svartsjuka och vi låter oss gå ut för att träffa vänner var och en. Oftast är det han som går ut med vänner eftersom jag vill hellre spendera tiden med barnen på helgerna än att gå ut själv. Det är bara en sak som vi har varit dåliga på och det är att hitta på något själva utan barnen eftersom han har eget företag som han måste kämpa med hela tiden. Jag jobbar heltid plus att jag pendlar två timmar om dagen och därför är vi så trötta att orken som blir kvar går åt till barnen. När vi kommer till sexlivet så har jag alltid haft mer behov än honom men jag tvingar aldrig honom när han inte vill.

Våra planer just nu är att göra det bästa av situationen för barnens skull och allt får ta den tiden det tar. Han ska bo kvar i vår nuvarande bostad medan jag ska leta efter en ny bostad. Det gör väldigt ont i mitt hjärta eftersom det blir en stor förändring i mitt/vårt liv. Ringarna har vi tagit av oss och det känns så tomt på min vänstra hand eftersom ringen var ganska tung och jag som trodde att ringen skulle sitta där för evigt. Jag går just nu i olika faser med blandade känslor men just nu finner jag inga ord. Att jag ska leva ett nytt liv som singelmamma känns jätte konstigt men de viktigaste i mitt liv är att barnen är lyckliga.

 

 

 

Vad händer med bloggen?

Jag ska absolut fortsätta att blogga för det är så skönt att skriva av sig och från och med nu ska bloggen även handla om mitt nya liv och ni kommer att följa mig hur det kommer att gå med separationen, känslorna och alla förändringar runt om kring.

 Vi ses lite senare mina älsklingar!

 /PUSS