Min största förebild i världen

 
Idag fyller min mamma 65 år och stort grattis till henne!
 
Nu tänker jag skriva om hur mycket min mamma betyder för mig och jag vet att mamma läser det här idag då hon läser min blogg varje dag. Förutom att hon är min mest trogna läsare så är mamma min största förebild. Hon är snäll, varm, ödmjuk, vill alla väl, är rolig, glad, har lätt för att träffa nya människor, gillar att bjuda på sig själv och mycket mer positivt. Trots allt som hon har gått igenom i livet med alla motgångar så är hon otroligt stark och självständig. 
 
Min mamma är som sagt min största förebild och här kommer en kortfattad story om hennes uppväxt.
 
 
År 1952 föddes en liten flicka i Gdansk som ligger i Polen. Där växte hon upp med sin mor, far, två systrar och en bror. Men hennes två systrar gick bort innan hon hade fyllt 5 år då den ena systern blev påkörd framför hennes ögon. Vid 11 års ålder förlorade hon även sin far som var hennes bästa vän och då förändrades hennes mamma helt och hållet. Barnen fick äta brödsmulor från gatan för att överleva då hennes mor valde att lägga budgeten på maten till sin nya pojkvän och struntade i sina barn. Misshandel både fysiskt och psykiskt fram till 16 års ålder då hon blev skickad helt ensam till Sverige och blev adopterad av sin faster. Att flytta ensam till ett helt främmande land utan vetskap om någonting men hon lyckades lära sig svenska språket på egen hand helt utan brytningar. Än idag när hon ser sin brors ärr på ryggen så väcks starka minnen från misshandeln av deras mor som gick bort strax innan jag föddes. Brodern bor kvar i Polen än idag med sin familj.
 
Det fick bli en kort sammanfattning om min mammas uppväxt för annars blir det en hel novell.
 
 Här är jag med min mamma och den här bilden hittade jag på hennes facebook.
 
Jag vill inte skriva något djupt om min pappa men under alla dessa år när dom levde ihop så hade mamma inte det lätt med pappa. Dom skilde sig strax efter jag hade flyttat hemifrån och för 8 år sedan gick han plötsligt bort och det tog hårt på oss i hela familjen. Efter det har mamma inte haft tid att träffa någon ny karl och jag tror inte att hon vill det heller. Där har jag en likhet med min mamma, att jag inte heller vill leva med någon karl utan istället leva ett självständigt liv.
 
 Den här bilden är så himla klockren på mamma då man ser att hon verkligen vill kunna göra allt helt själv. 
 Här är en bild på mamma med sina två barnbarn. Mina barn! Här hälsar barnen på sin morfar som är en ängel i himlen.
 
 
Idag sitter mamma i HSB Stockholm styrelsen och har dagligen många bollar i luften. Ja nästan dygnet runt men hon gillar det. Hon är väldigt omtyckt då hon har blivit hyllad av många och även via dagstidningar. Så himla stolt dotter jag är! Om hon ska gå i pension?
Nä då åldern är ju bara en siffra säger hon! Stort grattis till min älskade mamma som idag fyller 65 år!

 

 
Mamma du är den underbaraste människan i världen och utan dig så hade varken jag eller min kära syster funnits. Du är våran största förebild och hoppas att jag kommer kunna flytta tillbaka till Stockholm en vacker dag så att vi kan ses oftare. 
 
 
//PUSS
 

Jag vill ha en Mops men…

 
Jag har alltid älskat hundar och när jag bodde hos mina föräldrar hade vi en gemensam familjehund. Mina föräldrar hade jobb så att hunden var aldrig ensam hemma i flera timmar och jag gick också väldigt mycket ut med honom. 
 
Jag minns att vi hade en grannfamilj som också hade en hund men föräldrarna jobbade heltid samma arbetstider så att deras hund var ensam hemma i flera timmar om dagen. Det gjorde alltid ont i mitt hjärta när jag hörde hunden skälla och yla i sin ensamhet och jag fattar inte hur man kan behandla en hund sådär?
 
Personligen vill jag verkligen ha en hund och helst en Mops som ni ser på bilderna. Men eftersom att jag jobbar som jag gör så tänker jag inte skaffa mig en hund.
För att Jag tycker inte att en hund ska vara ensam i flera timmar och det är jätte viktigt att man har tid att gå ut med hunden regelbundet. I början när hunden är valp krävs en hel del uppfostran också och det är väldigt tidskrävande. Den tiden har inte jag.
 
Jag blir riktigt arg på människor som lämnar sina hundar ensam hemma i flera timmar för att de inte kan anpassa sitt liv efter hundens liv/behov.
 
 
 
 
 
Nä jag blir så himla arg på sådant! För det är liksom inte bara att skaffa en hund för att man vill ha, utan hela ens liv måste anpassas i flera år framöver. Då ska man vara beredd på det och tänka framåt innan man bestämmer sig för att skaffa sig en hund. Nu är det inte så att jag försöker hänga ut någon utan jag ville bara skriva om vad jag tycker själv personligen.
 
Som rubriken lyder vill jag verkligen ha en Mops i framtiden, men det får bli den dagen då tiden räcker till och jag är beredd på att det förmodligen kommer att bli när jag går i pension. ”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” :-D.
 
 
/PUSS