Hur är läget med er då? Själv så behöver jag bara skriva av mig lite eftersom jag är lite upprörd just nu.

 

Som rubriken lyder så känner jag mig väldigt besviken, arg och ledsen och det beror på en sak som hände igår. När jag hämtade ungarna på fritids efter jobbet så berättade en av fröknarna för mig att lillgrabben har varit ovanligt olydig på senaste tiden och har även vägrat äta lunch på skolan. Både fröknarna och jag tror att det beror på separationen mellan mig och barnens far och det har bara gått fyra veckor sedan ungarna har fått bo hos oss varannan vecka. 

 

 

 

På kvällen ringde jag barnens far för att berätta det här för jag tycker att det är väldigt viktigt att vi tar tag i sådana situationer tillsammans så att det blir så bra som möjligt för barnen. Men det var som han knappt lyssnade på vad jag sa och jag fick bara svaret att han tror det beror på en ny trots. Det som gjorde mig bara mer arg var att han lät så himla sur i telefonen och vi avslutade samtalet väldigt snabbt eftersom han ändå inte ville prata med mig. Vi bråkade ingenting utan det var efter samtalet som jag tänkte efter och blev arg på honom över hela situationen. 

 

Jag som verkligen trodde att vi skulle prata om barnen lite extra nu i början för det här är en stor förändring för barnen och jag vill inte att de ska må dåligt bara för att deras far ville bli av med mig för att han inte känner någon gnista längre efter ett elva årigt förhållande.

 

Ungarna tror att det är vi båda två som har beslutat det här och det får mig att må extra dåligt och att jag tvingas bo kvar i denna håla som jag egentligen bara vill fly ifrån. Men det går inte eftersom ungarna går i skolan här och jag skulle aldrig i mitt liv flytta ifrån dem. 

 

Nu ska jag sluta att gnälla men det var väldigt skönt att få skriva av sig. En positiv sak i det hela är att jag inte har några känslor kvar alls för ungarnas far och förutom barnen har jag många vänner som jag åter tar kontakt med igen efter alla dessa år.

 

 

/PUSS

 

♥