Jag har alltid älskat hundar och när jag bodde hos mina föräldrar hade vi en gemensam familjehund. Mina föräldrar hade jobb så att hunden var aldrig ensam hemma i flera timmar och jag gick också väldigt mycket ut med honom.
Jag minns att vi hade en grannfamilj som också hade en hund men föräldrarna jobbade heltid samma arbetstider så att deras hund var ensam hemma i flera timmar om dagen. Det gjorde alltid ont i mitt hjärta när jag hörde hunden skälla och yla i sin ensamhet och jag fattar inte hur man kan behandla en hund sådär?
Personligen vill jag verkligen ha en hund och helst en Mops som ni ser på bilderna. Men eftersom att jag jobbar som jag gör så tänker jag inte skaffa mig en hund.
För att Jag tycker inte att en hund ska vara ensam i flera timmar och det är jätte viktigt att man har tid att gå ut med hunden regelbundet. I början när hunden är valp krävs en hel del uppfostran också och det är väldigt tidskrävande. Den tiden har inte jag.
Jag blir riktigt arg på människor som lämnar sina hundar ensam hemma i flera timmar för att de inte kan anpassa sitt liv efter hundens liv/behov.
Nä jag blir så himla arg på sådant! För det är liksom inte bara att skaffa en hund för att man vill ha, utan hela ens liv måste anpassas i flera år framöver. Då ska man vara beredd på det och tänka framåt innan man bestämmer sig för att skaffa sig en hund. Nu är det inte så att jag försöker hänga ut någon utan jag ville bara skriva om vad jag tycker själv personligen.
Som rubriken lyder vill jag verkligen ha en Mops i framtiden, men det får bli den dagen då tiden räcker till och jag är beredd på att det förmodligen kommer att bli när jag går i pension. ”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” :-D.
/PUSS
♥
