Jag måste erkänna något för er!
Det är så att jag äger en bil men har inget körkort. Jag vet att det låter illa men jag ska börja jobba med körkortet igen detta år.
Varför har jag inget körkort?
Jo! När jag var 16 år övningskörde jag med min pappa men när jag blev 18 år började han jobba igen som fartygsingenjör då han reste i flera månader och när han väl var hemma hände det en hel del andra jobbiga saker som jag inte vill skriva om just nu.
Då hade jag ingen som kunde övningsköra med mig och jag pluggade vidare, fick fast jobb och flyttade hemifrån när jag var 20 år. Men några år senare när jag träffade barnens far började jag jobba med körkortet igen och han blev min lärare. Livet förändrades igen med flytt till en liten stad, nytt jobb, ny omgivning ja allt blev nytt för mig. För att göra en lång historia kort gick jag in i väggen ytterligare några år senare då jag fick bland annat panikångest, och då kunde jag inte sitta bakom ratten längre.
Jag vet att det låter som att jag ska skylla på något hela tiden men det var så det gick till!
Den här Audin köpte jag i somras (innan separationen ifrån barnens far) som skulle bli vår gemensamma familjebil, men nu är det barnens far som kör runt med den. Men skulle jag få för mig att sälja den så blir han ju utan bil och så kan jag liksom inte göra! Eller är jag kanske lite för snäll för honom? Nä så är det faktiskt inte utan jag tänker på barnen i första hand som har behov av en bil när de är hos honom.
Visst behöver jag också en bil men allra först måste jag ta körkortet och den här gången får ingen eller inget hindra mig ifrån det!
Ända sedan jag var liten har jag alltid önskat mig en rosa bil! (Helst en rosa bubbla!) Den drömmen har jag faktiskt kvar än idag och den dagen jag tar körkort ska jag köpa mig en rosa bil. För några år sedan hittade jag en rosa bil på blocket som jag var så nära att köpa men jag lugnade mig som tur var. Det är liksom mycket bättre att köpa drömbilen när körkortet är taget. Eller hur?
/PUSS
♥
