I lördags kväll efter att barnen hade lagt sig för natten började jag att skriva av mig eftersom jag mådde dåligt i själen. Då gjorde jag misstaget med att publicera inlägget på en gång istället för att låta den ligga kvar i utkastet. Det inlägget handlade egentligen om min ångest, känslan om ensamhet och min situation med att tvingas leva i ett samhälle som jag inte trivs att bo i. Men allt blev bara fel när jag skrev av mig att inlägget blev inte alls som jag hade tänkt mig. Därför raderade jag den och efter att jag hade raderat inlägget kändes det mycket bättre i min själ.

 

Jag vill också skiriva att min pojkvän är den bästa personen som jag någonsin har träffat och han kan sätta sig in i min situation. Just nu längtar jag tills det blir fredag då vi äntligen ska träffas och då vill jag bara ha en lugn och skön helg med honom. Jag uppskattar också era fina kommentarer som jag får av er varje dag. Jag har två underbara barn som jag älskar mest i hela världen och nu måste jag fokusera på det jag har för att dämpa min ångest. 

 

 

 

//PUSS

 

♥

 

 

 

 

 

Herregud vad jag saknar min dotters söta kanin!

 

Här är några bilder som jag fotade förra året när kaninen kom ut på en promenad.

 

 

Kaninen heter Silver och bor kvar hos barnens far. Tyvärr kunde inte Silver flytta med mig eftersom jag bor alldeles för trångt. Det kommer inte heller att funka i min nya lägenhet eftersom jag inte kommer ha någon uteplats och han behöver verkligen komma ut regelbundet. 

 

Sedan måste man köpa tillbehör för att göra rent buren och jag har verkligen ingen möjlighet att kånka runt med sådant varje vecka.

 

 

Här är min dotter ute med Silver.

 

 

Här är min son ute med Silver.

 

Jag saknar även området där jag bodde förut för det är så vackert, lugnt och skönt. Grannarna är helt underbara och vi hade en så otroligt härlig gemenskap. Men egentligen hindrar det inte mig att hälsa på mina före detta grannar och jag vet att de skulle bli glada om jag hälsade på dem någon gång. 

Tyvärr har min ångest och all tidsbrist tagit över mitt liv men jag måste verkligen försöka ta mig dit någon dag.

Barnens farfar med fru bor granne med barnens far och hans fru har tjatat på mig länge att jag ska komma över till dem. 

När det blir varmt igen får jag ta med bikinin för att passa på att sola när jag ändå är där och när blåbärsäsongen börjar ska jag även ta mig till skogen som ligger precis där utanför. Det är en skog som har mängder av blåbär och där brukar jag bo varje år. Att vara ute i skogen är verkligen terapi för själen och det ligger högt i mina planer under sommaren. 

 

 

//PUSS