Fy vilken dag på jobbet!

Idag blev det så mycket att min hjärna kollapsade totalt. Eller nu överdriver jag kanske men formulerar mig med orden på fel sätt. Jag kan än idag inte hantera stress och ha för många bollar i luften samtidigt. Men allt blev bra i slutändan och det var nog mest jag som upplevde att det värre än det egentligen var. Hoppas att det blir lugnare imorgon så att jag hinner med mina övriga arbetsuppgifter. ”Måste tillägga att jag har underbara kollegor och det här har inget med dom att göra”.

Skavskydd till skor

Annars så började jag att använda mina bekväma sandaler i onsdags. Men efter mina långpromenader till och från jobbet så lyckades jag få blåsor vid hälarna. Aldrig hänt förut och det är så irriterande. Kom på att jag har fotkuddar av dämpande genomskinligt gel som jag har haft i en låda under flera år. Dessa borde man även hunna placera vid hälen i skon? Ska testa det imorgon för det är för varmt att gå i strumpor och skor.

Jag blir så arg och frustrerad på mig själv när inte min hjärna fungerar som jag vill. Har hört att det är vanligt bland folk som har gått in i väggen får långvariga besvär. Det är helt sjukt hur våra hjärnor egentligen fungerar och påverkar hela ens livsstil. För det blir som en förlust av ens personlighet. Förr kunde jag jobba för flera personer samtidigt och ha många bollar i luften. Nu kan jag inte det längre och det får mitt psyke att känna mig värdelös. Något som man absolut inte ska tänka om sig själv. Utan det är viktigt att lyssna på signalerna och acceptera att man inte är samma person längre.

Syftet med att jag delar med mig av det här är att jag vill hjälpa andra som har liknade besvär. Man ska ha respekt för sin hälsa och inte missbruka sin stress för att göra ett bra jobb. För en dag orkar inte kroppen mer och då kollapsar man och går in i väggen. Kom ihåg att man blir inte duktigare för att man sliter ut sig utan man ska orka leva med sig själv resten av livet. Vi alla är olika, duktiga och unika på sina personliga sätt.

//PUSS

♥

För exakt ett år sedan

Jag scrollade nyss igenom mitt arkiv här på bloggen från oktober 2021. Ville se vad jag hade skrivit för inlägg för exakt ett år sedan. Upptäckte då att tisdagens inlägg påminner mycket om inlägget från förra året som skrevs samma datum. Alltså 11/10.

Förra året handlade det om att må bättre psykiskt och hur jag jobbar med det. I tisdags skrev jag om att bryta negativa tankar genom att fokusera på positiva saker som distraherar allt det jobbiga.

Oj vilken gammal bild. Kanske fyra år sedan?

Av någon konstig anledning mår jag alltid som sämst under oktober månad varje år. Men den här gången beror det på en längre jobbig period som jag har haft. Då är det viktigt att fokusera på saker som får själen att må bättre.

För exakt ett år sedan delade jag med mig av dessa punkter som får mig att må bättre för stunden: 

– Tar långa promenader.

– Skriver av mig.

– Tänder upp levande ljus om kvällarna.

– Kollar mycket på underhållning via YouTube/TikTok/Discovery/tv4 Play.

– Ser till att ha det snyggt runt omkring mig i hemmet.

– Äter det jag är sugen på. 

– Tillåter mig själv att ta det lugnt och undviker stress så mycket det går.

En bild från förra året.

Något som är väldigt likt än idag förutom att jag även lyssnar mycket på podcast. Varje morgon när jag gör mig iordning så lyssnar jag alltid på något intressant. Likaså till och från jobbet.

Ibland funderar jag på att om något behöver göras annorlunda? Varför upprepas allt gång på gång trots att jag jobbar med mig själv? Det är något som jag ska ta reda på och samtidigt får tiden visa mig rätt väg åt rätt riktning. 

//PUSS

♥

Idag var jag tillbaka till jobbet efter att ha legat sjuk i en vecka. Det gick bättre än vad jag trodde men blir lätt andfådd. Så träningen får vänta ett tag till men utmanar mig med kortare promenader. Det är bättre att vara lite försiktig så att kroppen successivt kan återgå till det normala. 

Har firat min dag med en croissant som jag nyss har ätit upp. Känner mig väldigt trött så snart blir det kvällsmat och en dusch på det. 

Här lyser lampan så fint i mörkret för nu blir kvällarna kortare för varje dag.

Måste tipsa er om en podcast som heter Flashback Forever som jag har börjat lyssna på. Något som ger ett gott skratt och jag råkade skratta offentligt när jag gick hem från jobbet idag. Podden finns på Spotify och jag lyssnade även på den imorse. Perfekt att starta dagen med något som får en att skratta och som nedvarvning vid dagens slut. Ett glatt humör gör livet mycket enklare och ger en positivare själ. Oj nu låter jag lite flummig men lite sanning i det finns det ändå. 

//PUSS

♥

Fredagen vecka 32

Det är ett datum som jag aldrig glömmer. Kommer säkert aldrig att göra det heller eftersom det tog hårt på mitt psyke. På grund av att jag då även led av panikångest och hade mycket att bearbeta med mig själv. Något som jag inte var medveten om eftersom jag var vilsen i mig själv.

Det var min sista semestervecka efter fyra veckor på raken. Fredagen vecka 32 för sju år sedan. Det var då barnens far bestämde sig för att lämna mig. 

Jag tänker inte skriva djupare om hur allt gick till för det har jag redan skrivit om. Utan det här handlar om mig och mitt singelliv.

På något sätt vill jag fira den här dagen samtidigt känns det tragiskt. Är det för att jag äntligen blev befriad av mannen som jag skaffade barn med? Eller är det för att jag har lyckats vara singel så länge? Har faktiskt ingen aning. Men åh andra sidan så trivs jag att vara singel och inte behöver oroa mig för något. Är förvånats glad över att barnens far har en blivande fru sedan flera år tillbaka. Jag har aldrig varit svartsjuk på hans nya tjej utan tvärtom. Enligt barnen är hon en fin tjej och det betyder mycket för mig. Därför är jag glad för deras skull.

Mitt problem med att vilja träffa någon har tagit emot under flera år. Är helt enkelt inte redo. För min rädsla att bli sårad igen skulle jag inte orka med ännu en gång. Därför låter jag bli. Så jag tänker istället såhär: ”Jag är en självständig singeltjej som klarar mig själv”. Såhär tänker jag leva och det spelar ingen roll om det handlar om resten av mitt liv. Jag får helt enkelt acceptera läget och låta ödet bestämma. Något som jag alltid har gjort.

Nu avslutar jag detta inlägg med att säga grattis till mitt sjunde år som singel. 

//PUSS

♥

Aj!

Mina fötter värker, mina ben värker, känner av pollenallergi och så mensvärk på det. Ända sedan jag steg upp ur sängen i morse så har jag känt mig som 85 plus i åldern. Fast åh andra sidan har man ingen mensvärk i den åldern men kanske andra besvär. Det roliga är att många i den åldern kan vara otroligt pigga och må hur bra som helst. Något som jag avgudar. Ibland funderar jag på om jag ens kommer att fylla 80 år? Det är ju nästan halva mitt liv tills dess och kan det vara möjligt? Helt sjukt när man tänker efter.

Att mina fötter värker beror på att jag tog en onödigt lång promenad hemåt efter jobbet. Hade inte på mig dom bästa skorna och då får jag skylla mig själv. Skrev igår att jag var på gymmet efter två veckors uppehåll. Då är det inte konstigt att träningsvärken känns av idag. Kanske ännu mera imorgon. Ska jag då vakna imorgon bitti och känna mig som 95 plus? Nä så kan jag inte tänka! För det finns även många individer i den åldern som känner sig som hälften så yngre än vad dom är. Därför har åldern ingen betydelse.

Onödig åldersnoja

Det är bara en siffra, för man lever efter den man vill vara. Inte efter siffran som symboliserar hur många år man har levt. Därför ska inte en tjugoåring få åldersnoja, eller när ens trettioårsfest består av ångest. Bara för att tvåan har ersatts till en trea eller när trean blir en fyra. Nä nu får vi sluta med dessa onödiga tankar och fokusera på det vi har just nu. Ja för varje år blir man ett år äldre men det förändrar inte hur du är som person.

Ett exempel: – Grattis min son på din 17 års dag! Hur känns det att fylla 17 år? Svaret blir oftast: – Det känns inget speciellt förutom att jag har fyllt 17 och inte är 16 år längre? Så borde man tänka varje födelsedag hela livet ut och sluta bekymra sig för att bli ett år äldre. Då vore livet mycket enklare.

Någon som känner igen sig?

//PUSS

♥