Jag ville bara skriva ett inlägg om vad mycket ni betyder för mig och jag är verkligen tacksam över era fina kommentarer som ni lämnar till mig varje dag.

 

 

 

All pepp, stöd och fina ord värmer i mitt hjärta och jag blir lika glad varje dag när jag öppnar bloggen. Det handlar även om att ge och ta då jag alltid klickar på era bloggar för att skriva något tillbaka. Ni som har bloggar ska veta att jag gillar verkligen era bloggar och jag hoppas att vi kommer fortsätta att följa varandra här framöver. Ni som inte har bloggar ska veta att jag uppskattar era kommentarer lika mycket och ni kan verkligen göra min dag. 

 

 

 

 

 

/PUSS

 

♥

 

Jag ville bara kika in och önska er alla en trevlig nyårsafton samt visa några bilder från förra årets nyårsafton. Tyvärr hade jag bara bilder från telefonen för de övriga bilderna från systemkameran finns på datorn hemma hos barnens far.

Plaggen jag hade på mig då bar jag bara tillfälligt för att göra mig sexig inför barnens far (dåvarande sambo) som jag även lyckades med för han kunde inte släppa bort blickarna från mig :-D.

Så här såg mina nyårsnaglar ut förra året.

Vi hade planer att åka till några vänner men lillgrabben blev magsjuk mitt på dagen, sov hela eftermiddagen och var jätte pigg på kvällen. För att vara på den säkra sidan tog vi beslutet att vara hemma ifall han skulle bli dålig igen.

Vi hade inte köpt hem någon mat heller eftersom vi var bortbjudna, men lite fanns det kvar i mataffären så en tre rätters middag fick vi ihop till slut. Till och med lillgrabben åt med god aptit.

/PUSS

♥

  Jag hittade det här inlägget i min utkast där jag för nästan två månader sedan skrev om hur jag har mått efter separationen med barnens far. 

 

 

 

 

• Efter separationen med barnens far för drygt tre månader sedan har jag gått igenom olika faser psykiskt.

 

• Först kom allt som en chock då jag både kände mig sårad och övergiven.

 

• Jag kunde inte tänka klart i mitt huvud och fick jag för mig att göra något så gjorde jag det.

 

• När jag fick tag på en lägenhet som jag gjorde efter bara några veckor kom jag i en ny fas. Det var bara ungarna jag tänkte på om hur de mår av allting. Jag kände mig värdelös som mamma eftersom jag tvingades flytta därifrån, samtidigt var jag jätte arg på barnens far som behandlade mig som han gjorde.

 

• Under flytten svängde mitt humör otroligt mycket och speciellt på jobbet. Jag kunde ena stunden vara superglad då jag både busar och skojar men efter bara några minuter rasa ner i en depression då jag bara vill gråta och försvinna från allt. Så är det fortfarande. 

 

• Här om dagen kände jag något helt nytt. Det är inte så att jag vill tillbaka till ungarnas far utan jag saknar det här med att dela vardagen med. Att komma hem från jobbet och prata om hur dagen har varit eller om det bara är något speciellt som har hänt. 

 

• Vi har barnen varranan vecka och veckorna jag har barnen kämpar jag på till max för att allt ska vara så bra som möjligt. När jag inte har barnen fokuserar jag på saker som jag inte hinner med under barnveckorna som träning, planering, hemmet och mig själv. 

 

• Jag måste också tillägga för mina nya läsare att jag och barnens far har aldrig bråkat utan är vänner. 

 

 

Efter dessa faser har jag ytterligare gått igenom nya känslor, tankar och faser men det återkommer jag med i ett annat inlägg.

 

Jo för det finns många som har gått igenom samma sak eller kanske är i samma situation som mig och därför vill jag skriva om det här.

 

 

/PUSS

 

♥