Nu har jag varit singel i 10 år och det känns jättebra. Datumet var 7/8 år 2015 när barnens far bestämde sig för att lämna mig så det var inte mitt beslut. Jag vill inte gå in närmare på vad som hände men har ett gammalt inlägg där jag berättade allt.
OBS! Det här inlägget är väldigt personligt och därför blir det väldigt känslosamt.
Läs också: Nu kommer sanningen.
Mina tidigare förhållanden
Istället har jag funderat mycket på mina relationer genom livet och hur jag har växt i mig själv och hur jag är idag.
Minns att jag hade mitt första förhållande när jag var 17 år och han tog min oskuld. På den tiden var jag väldigt naiv och ville bara vara gullig och perfekt för min partner och aldrig bråka. Men fick veta efter vår relation att han var förlovad med en annan och bara utnyttjade mig. Hade sedan några förhållanden till då jag var lika naiv och minns att en kille försökte få mig att bli svartsjuk. Men jag visste att han gillade mig och därför visade jag inga tecken på svartsjuka. Vilket ledde till att han tröttnade och dumpade mig.
Från naiv till att få hjärnspöken
Efter att ha blivit dumpat flera gånger så började jag tvivla på killar men gick ändå in i ett nytt förhållande. Det var ett förhållande som höll länge och vi var till och med förlovade då det var han som friade. Men ju längre förhållandet blev så mer osäker blev jag. Tillslut gjorde han slut för jag trodde hela tiden att han skulle dumpa mig. Jag anklagade honom för att vara otrogen trots att han inte var det och jag var helt dum i huvudet. Hade alltså en väldigt skadad själ från tidigare förhållanden och egentligen hade jag behövt vara singel innan dess. Jag gick från att vara naiv till att få hjärnspöken.
Istället blev det lika illa med nästa och strax innan jag träffade barnens far ville jag vara singel. Men han kändes som ödet och trots min trasiga själ med hjärnspöken så skapade vi ett liv tillsammans. Vi flyttade ihop, skaffade barn och förlovade oss. Då bestämde jag mig för att han är den sista personen jag är tillsammans med oavsett vad som händer i framtiden. Vilket det blev för min del. Är som sagt fortfarande singel och nu ska jag berätta närmare om hur det är idag…
Men det ska jag dela med mig av i ett annat inlägg som blir del 2/2.
//PUSS
♥
Visst är det lätt att bli sårad av saker som händer genom livet, framför allt när det gäller relationer. Tänker att du kanske har blivit starkare och lärt dig mer genom att vara singel under en längre tid. Nu vet jag ju inte vad du vill och önskar, men tänker att det kan vara väldigt annorlunda att träffa någon när man är lite mer vuxen, jämför med när man är yngre och mer ”naiv”. Önskar allt gott!