Ljusa tider var svåra tider

 
Det var våren år 2008 jag fick min första panikångestattack.
Jag promenerade mot jobbet då jag började mitt pass på eftermiddagen. Det var vackert väder och jag var inte ensam om att vara ute just då. Plötsligt så hände det! Mina ben blev tunga som bly och det kändes som att jag inte kunde gå alls men samtidigt ville jag bara springa iväg för jag trodde att alla stirrade på mig. Hela kroppen skakade, hjärtat slog och jag trodde att jag skulle svimma. Jag ansträngde mig för att komma fram till jobbet och när jag väl kom dit bröt jag ihop helt och hållet. 
Mina tidigare symtom var yrsel, hjärtklappning, svårt att andas, svimningskänsla, koncentrationssvårigheter och depression. Symtomen som jag aldrig tog på allvar då jag lyssnade aldrig på min kropp. Jag förstod aldrig att det var kroppens varningssignaler fören jag gick in i väggen.
 
 
 
Efter den dagen har jag varje år tyckt att det är jobbigt att befinna mig ute när det är vackert väder fast jag egentligen älskar sol och värme. Jag föredrog hösten när jag kunde gömma mig i kläder och gick helst ut när det var mörkt eller dåligt väder. Varje vår när det blev ljusare ute fick jag ångest istället för vårkänslor. 
 
Men i år är det första gången på så många år som jag känner härliga vårkänslor på riktigt! Jag känner fjärilar i magen, glädje och vill vara ute bland folk. Det är så underbart att ha den känslan tillbaka och jag känner mig pånyttfödd.
Nu ska jag aldrig mer gömma mig, jag vill våga mer och bara njuta av livet!
 
 
 
 Ha en fin dag och vi ses senare mina sötnosar!
 
 
//PUSS
 

18 tankar om “Ljusa tider var svåra tider

  1. Anonym säger:

    ja du det där är inte alls roligt jag har ju sj varit där o hemma länge men va skönt att du nu mår bra å kan njuta o va glad kram kram

  2. Svalan säger:

    Vet precis hut det känns.
    Har själv vart i samma situation för ett par år sen. Jag valde att ingronera signalerna… jobbade mera och intensivare istället. Slutade med en total kollaps och sjukskrivning i 15 månader. Skönt att det har vänt sig för dig. Passa på att njuta av våren och känslorna som du har.

  3. Hanna säger:

    Jag har levt med panikångest och "vanlig" ångest i många år och kan relatera till att sommaren är jobbig för psyket. Alla är glada och ute och går i tajta små sommarkläder. Nu är jag tack och lov mycket bättre i min depression och det var faktiskt längesen jag hade panikångest. Ju sjukare kroppen har blivit desto bättre har psyket blivit på något sätt. Någon form av överlevnads-grej tror jag. Nu är det väldigt jobbigt med vår, sommar och ljus för jag är så hemskt ljuskänslig och det är jobbigt det med fast på ett annat sätt. Tack för att du delar med dig, det är starkt! Ps du är så vacker! Vilka underbara bilder! <3 kramar

  4. Mirre - Sweetwords säger:

    Ångestattackar är verkligen så hemskt, man blir alltid skärrad så man känner den där känslan i kroppen, jag får ibland med, men det är väldigt glest mellan gångerna numera, men första åren med Bellis & graviditeten hade jag enormt ångest

  5. Anonym säger:

    Jag kan tänka mig att det är svårt att sätta sig in i din situation… Det är fint att du delar med dig av detta så andra inte behöver känna sig ensamma!
    sv: Ja det var jättemysigt, tack! <3
    Kram

  6. elin säger:

    Sv: Jag klarade mig tyvärr inte i från magsjukan , har varit säng liggandes dom senaste dagarna. Men tack så mycket , kramis!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *