I onsdags förra veckan när jag var på stresshanteringskursen pratade vi om det här med att sätta gränser. Då slog det en tanke att de som inte har varit utbrända förstår inte hur det känns och tror att allt är så himla lätt. Därför har jag jättesvårt att säga nej och speciellt när jag blir ifrågasatt och får ett varför? Hur man än förklarar situationen så hittar den andra personen lösningar som en icke utbränd person kan hantera. Då slutar det med att jag inte orkar förklara längre för det tar så mycket av min energi och då får den andra personen sin vilja igenom.
Allt går som en ond cirkel och jag mår bara sämre och sämre. Omgivningen runt omkring tjatar om att jag ska säga ifrån och får det att låta så himla lätt. Varför ska jag bli nertrampad hela tiden? Är det meningen att personen vill att jag ska må så dåligt att jag inte kan ta hand om mig själv längre? Jag har varit i den situationen för snart 7 år sedan och där vill jag inte hamna igen men det känns väldigt nära. Tyvärr kan jag inte skriva om hur illa det var på den tiden för det var otroligt hemska saker som många inte vet om. Om jag hamnar där igen vet jag inte hur illa det kan gå den här gången.
Bara för att jag skriver positiva och peppande saker på bloggen betyder det inte att jag mår bra just då! Utan det handlar om att jag vill må bra och att peppa andra. Det är ett sätt för mig att bearbeta min hjärna och från kursen har jag fått lära mig om hur mycket hjärnan styr livet omedvetet. För att börja någonstans måste jag börja med hjärnan för jag vill vara en glad och positiv mamma, jag vill orka hjälpa ungarna med läxorna, jag vill inte sova bort varannan helg när barnen inte är hos mig, jag vill orka vara social och att bli lycklig.
Nu låter jag väldigt gnällig men jag är bara så himla trött på att må dåligt och känna konstant oro. Jag har mått otroligt dåligt i själen på senaste tiden och igår var jag nära att gråta flera gånger på jobbet.
Det var skönt att få skriva av mig om vad jag egentligen känner och nu ska jag peppa mig själv med positiva inlägg här framöver.
Jag vill också tacka er så mycket för alla era fina kommentarer som gör min dag och ni är så underbara!
//PUSS
♥
Det är verkligen tufft, det du handskas med. Jag har gråtit rätt mycket på jobbet den senaste tiden. Huff!
skickar all kärlek till dig min vän kramis
Klart du skall göra 🙂 ja folk saknar kunskap i bland jag vet vad du menar kramen
Du är stark <3 <3
fina fina du, <3 <3 styrkekramar till dig!!
Styrkekramar till dig <3 <3
Låter som en kul kurs.
Låter som en bra kurs, det där med att sätta gränser är ju så svårt och så viktigt. Hoppas du mår bättre och bättre!
Fint och bra att du vill dela med dig av vad du egentligen känner, tycker jag! Livet kan verkligen vara jättejobbigt ibland. Själv så befinner jag mig i någon form av livskris; riktigt jobbigt… Var rädd om dig! Jag hoppas att du ser till att få återhämtning i form av tillräckligt med sömn, vilostunder, pauser, göra lustfyllda saker tex lyssna på musik etc. Man klarar stress bättre om man ser till att få in återhämtning i schemat… När gjorde du senast någon rolig aktivitet, bara du, som du tycker om att göra? 🙂 Tyvärr lätt hänt att man glömmer det när ekorrhjulet snurrar på i full fart men ack så viktigt att komma ihåg att göra de här positiva aktiviteterna…! Styrkekramar!!
Massor av varma styrkekramar till dig finaste Netti <3 Det är så bra att du har fått möjligheten att gå stresshanteringskursen och jag hoppas den hjälper dig att hitta tillbaka till styrkan i dig själv så du orkar stå emot det som är jobbigt och stjäl din energi. Var rädd om dig fina du <3 Kram <333
Man blir så trött på människor ibland. Jag förstår vad du menar då jag också känner konstant oro. Kämpa, vi är starka tillsammans <3
Man får väl se det som att de som inte visar förståelse eller respekt, inte själva mår så bra. Och att du skriver om dina känslor här på bloggen inger ju bara en känsla av att "det är ju så det är i livet, upp och ner".