Det är inget fel på att vara singel och det betyder inte att man är en dålig människa eller är oattraktiv på något sätt. Faktiskt så finns det många som är frivilligt singlar och vill inte dejta runt. Jag är en av dom och ska berätta varför det blev mitt val.
Innan allt började
Allt började innan jag träffade barnens far och när det blev seriöst så bestämde jag mig för att han är min sista. Innan honom hade jag flera långa och korta förhållanden sedan 17 års ålder och vi träffades när jag var 23 år. Drygt 12 år senare dumpade han mig för någon annan och sedan dess har jag varit singel. Första åren bearbetade jag alla inre sår för det är ingen bra ide att dejta när själen är trasig. När det var bearbetat behövde jag jobba med mig själv för att få tillbaka den jag var innan. Hade totalt tappat mig själv och det har tagit åratal att hitta mig själv igen. Är kanske inte riktig hundra procent ännu men på rätt väg.
Vågar inte lita på någon
Självklart har jag dejtat några gånger men inget mer än så. Måste dela med mig av mina knäppaste dejter här framöver som får mig att skratta. Riktigt konstiga och sånt är bara roligt att tänka tillbaka på trots att det var flera år sedan. Annars vill jag inte gå in i ett förhållande för det får mig att känna mig låst. Får panik av den tanken för jag vill känna mig fri och leva livet på mitt egna sätt.
Avskyr också tanken på att vara orolig om killen skulle tröttna eller träffa någon annan. Är jag singel så behöver jag inte tänka på något annat än mig själv. Mitt problem är tilliten till andra då jag inte vågar lita på någon. Att ge någon mitt hjärta som sedan blir knivhugget är något som jag aldrig mer vill uppleva igen. Det skulle mitt hjärta aldrig klara igen för den har tagit för mycket stryk genom åren. Har garanterat gränsen till en Takotsubo hjärta som ännu inte har fått sina symtom.
Okej nu kanske ni uppfattar det jag har skrivit som att jag är rädd för att möta kärleken? Det kanske stämmer lite men har så mycket mer i mina känslor och ska berätta mer om det i nästa kapitel. Att skriva och öppna upp mig om varför jag är frivilligt singel är väldigt stort för mig. Därför vet jag inte hur många kapitel det kommer att bli. Men det här är del 1 och återkommer med del 2 när jag är redo.
Hoppas att ni vill följa den här resan?
//PUSS
♥
Det där är helt upp till var och en. Samt modigt av dig att våga berätta hur du känner. Det kan ingen ta ifrån dig och det kan heller ingen säga att för si gör så. För ditt förflutna är ditt och ingen annans.
Jag vill bara säga att det finns fina män också som också brinner för att hitta kärleken och vill binda sig. Jag förstår att du menar att det kommer att ta ett tag för dig att våga tro på det, det misstror jag inte på något vis.
Fast du kanske någon gång i livet träffa en man som faktiskt är en rätt man för dig, fast i slutändan är det ditt val och ingen annan ska säga vad du ska göra.
Kram till dig
Förstår vad du menar och jag vet att det finns män i liknande situationer. Men det här handlar om mig och mina känslor. Kramis <3
Jag går in på 12:e året nu som skild. Min exman hade ett förhållande vid sidan av med en annan gift kvinna.
Känner inte heller att jag ”vågar” släppa in nån ny eller rättare sagt, jag vet inte om jag tycker det är värt det, om jag orkar det…
Nu 12 år senare har jag hittat mig själv igen och trivs bra i MITT hem som verkligen är ”jag” och trivs med den jag är och kan göra vad jag vill.
Behöver heller ingen man för bekräftelse som många andra verkar behöva och behöver absolut ingen man som ljuger. Har bättre självförtroende och självkänsla som singel och är både gladare och starkare nu.
Dejtat har jag gjort men det är verkligen inte ”roligt” längre, gillar inte att det är ”nätet” som gäller idag. 😅 Då har jag hellre en trevlig kväll med vänner.
Mina vänner säger att jag ”tappat radarn”, ser inte ens om en man verkar intresserad av mig… nej det ser jag inte för jag behöver inte att en man visar mig intresse…
Skulle jag säga nej om ”han” kommer i min väg? Nej det skulle jag inte men det ska mycket till för att jag ska könna att det är värt det..
Förlåt att det blev långt men känner igen mig i din text 🤗
Åh vad kul att höra att du är i typ samma situation som mig och du låter riktigt stark i dig själv. Fortsättning följer och heja dig. Kramis <3
Tack, vad snäll du är!
Jo men jag är mycket starkare i mig själv nu 12 år senare.. .. sen har jag andra ”strider” att kämpa med i mig själv med ångest o reumatism, alla har vi våra strider i livet… men som min familj säger…. Jag har en röst nu igen.
Du verkar med stark i dig själv även om du med har dina strider. Läser ju din blogg för jag gillar den 😊
Målet i livet är inte en relation, målet är att man ska må bra och trivas!
Kram och heja dig med!
Åh tack fina du. Kramis <3
Jag är också frivilligt singel och har ända sedan jag var liten vetat att inte är gjord för att vara någons flickvän/fru. Jag vill bara vara min egen. Har ändå, av olika anledningar, hamnat i något som kan liknas vid kärleksrelationer, men jag har alltid vantrivts och känt att något skaver i dem.
Nuförtiden så väljer fler och fler kvinnor att vara singlar. Många kvinnor har upptäckt att män genuint inte tillför något i deras liv och att de har det så mycket bättre på egen hand. Under flera århundraden så hade kvinnor inte ens möjligheten att välja, utan var tvungna att gifta sig för att överleva. Så vi ska ta tillvara på den frihet som vi har idag!
Tack för att du delar med dig och håller verkligen med dig. Kramis <3
Modigt att du delar med dig! Jag beundrar dig som har en hel del självinsikt, självdistans och tycks trivas väl med det livet du har nu. Det är inspirerande att läsa att du tar hand om dig själv, inreder fint i din lägenhet och ägnar tid åt sånt som gör dig glad.
Svar: Tack för berömmet av designen på sidorna för februari i min bullet journal.
Kram