Att bli väldigt personlig i bloggen

  Det roligaste med att blogga förutom att skriva är alla kontakter som jag har fått genom åren. Då menar jag alla läsare som kommenterar hos mig, läsare som skickar personliga mejl och företag inför samarbeten. Jag är väldigt öppen på min blogg men samtidigt begränsar jag mig för att inte peka ut någon. För det är inte okej. 

 

 

Jag har gått över gränsen

Vissa saker måste man ändå hålla privat. Men när jag var ny separerad från barnens far hamnade jag i en chock. På den tiden skrev jag saker som jag idag ångrar för dessa privata saker ska man inte skriva om. Det var inte okej för dessa saker var ändå oss emellan och känner att det var respektlöst av mig. Okej jag ska inte skylla på att jag då mådde skit, hamnade i någon slags psykos och hade ingen aning om vad jag egentligen gjorde. Många av inläggen raderade jag i efterhand och därför tänker jag alltid en extra gång innan inlägget ska publiceras. Måste lägga till en parantes att idag är allt bra mellan mig och barnens far och han är den bästa pappan till våra barn. Men det jag vill komma till är allt annat runt omkring bloggandet.

 

Varför bloggar jag fortfarande?

Jag älskar att skriva av mig och uttrycka mig i text. Både i personliga inlägg och att göra bra jobb inför samarbeten. Det blir utmaningar som får min hjärna att jobba, tänka till och samtidigt ger terapi för både själ och hjärnan. Har fått så mycket feedback genom åren angående min psykiska ohälsa. När jag får ett personligt mejl från en läsare som skriver att hon har blivit starkare i själen tack vare min blogg. Det värmde otroligt mycket i mitt hjärta för jag vill verkligen hjälpa andra människor. Något som jag aldrig trodde men tydligen gör jag mycket mer än vad jag tror. Har även fått långa mejl från personer som vill ha tips och hjälp av mig. Då handlar det oftast ämnen inom separation eller panikångest. Något som jag alltid svarar på genom deras mejl. Jag blir så varm i hjärtat av dessa feedback. 

 

 

Ni är alltid välkomna med era frågor både här på bloggen eller via mejl. Jag kommer fortfarande att skiva om psykisk ohälsa för det är något som jag jobbar med än idag. Här får ni alltså läsa om allt möjligt från tips på allt möjligt inom mode, skönhet, inredning. Det förkommer DIY, vardagsinlägg, träning och recept, samarbeten och väldigt personliga inlägg inom psykisk ohälsa. Även andra saker som jag återkommer om i ett annat inlägg.

 

Jag älskar er massor och vi ses senare med ett annat inlägg.

 

//PUSS 

22 comments / Add your comment below

  1. Känner så igen mig i detta , jag skrev ganska personligt för några år sedan och kan ångra en del av inläggen men samtidigt var det väl ngn bearbetning just då som kändes bra,men försöker oxå tänka nu när jag skriver att inte hänga ut personer. kramar

  2. Så bra att du insett att det inte var bra och hittat din gräns mellan privat och personligt! Gillar att du lyfter psykiskt ohälsa, det hjälper nog många! 🥰

  3. Det kan vara svårt att veta vart man ska dra gränsen för vad man ska dela med sig av och inte 🙂
    Hoppas du har en mysig fredagkväll, KRAM!

  4. Nu har jag i och för sig haft ett uppehåll ett tag då jag kände att jag inte orkade med allt och bloggen men både innan och nu efter följer jag din blogg. Det är inte bara fina bilder och intressant text. Du bjuder på dig själv. Det kan man göra utan att bli allt för privat. Tycker jättemycket om din blogg 🙂 Kram!

  5. Jag har också en tendens att bli personlig men jag försöker verkligen att inte bli det för jag tror inte folk vill eller orkar läsa alltför personliga saker och dessutom känner jag att man gör sig så sårbar då. Ibland känner man dock att man måste skriva av sig. Jag tycker din blogg är jättefin och intressant 🙂 Kram <3

  6. Så bra inlägg! Det är en hårfin gröna mellan att vara för privat och ändå få skriva ut vad man tycker och tänker. I mina förra bloggar var jag väldigt personlig, men jag kände att det blev som en negativ spiral. Det var aldrig några positiva inlägg. Så nu försöker jag hålla det lite mer vardagligt, men det känns jobbigt att inte kunna skriva ut vad jag tänker. Även om jag får det, är det inte vad jag vill att bloggen ska gå ut på. Och ibland skriver och säger man saker som känns rätt där och då med alla känslor, men som ja skada mer än göra nytta. Jag har också raderat inlägg som jag i efterhand ångrat.

  7. Jag tycker det är jätteroligt och intressant att läsa din blogg. Blir så glad när du skickar kommentarer till min blogg. Jag började bloggen som jag har nu 2011 då jag hade skilt mig från min man. Kan inte fatta att det gått 10 år. Kram.

  8. Man måste dra gränser vad som man bör dela med sig på bloggen. Bra att du har blivit enig med dig själv och har bra kpntakt med barnens far. Det är väldigt viktigt.
    Ta hand om dig!
    Kram

  9. Det är svårt det där, med en balans kring när det blir för privat. Jag jobbar ju som lärare och alla kan ju kolla min blogg så jag försöker vara ännu mer försiktig med vad jag faktiskt skriver.

  10. Kommer ihåg alla inlägg från när ni separerade faktiskt, och självklart får man vara hur öppen och stängd man vill, men det jag reagerade mest på nu är hur länge vi faktiskt följt varandras bloggar, haha! Jag hade helt glömt bort er separation och att det var där någonstans jag började följa dig, men nu kom jag ihåg. Så snabbt tiden går! <3 Jag tycker i alla fall att din blogg är jättebra och det är också moget att inse när man tycker man gått över gränsen, alla gör vi misstag. <3

  11. Det kan vara svårt att hitta gränsen mellan personlig och privat tycker jag! Men man lär sig med åren. Även om du tycker att det är jobbigt att du delade med dig av sånt som var privat när ni separerade så är det ju en bra lärdom du har med dig, och nu har du ju aldrig gjort något liknande och det visar på growth <3

  12. Jag har följt din blogg länge & tycker om den mycket! Jag tycker också om att du skriver om psykisk ohälsa; något som även jag har drabbats av! Så fint att du fortsätter att blogga!

  13. tänker oxå ofta ni kanske tröttnar på mitt gnäll men ofta hjälper man ju någon att se lite poitivt kanske inte är lika ensam i sina tankar

  14. Jag är alltid personlig öppen med mina misstag osv. Däremot kan ja var väldigt hård om nån behandlar mig illa o vägrar inse va de själva gör, om de ber om det dvs eller behandlar mig/mina vänner illa – ja då tänder de en eld inom mig. Utöver de som att smutskasta ex osv de biter en i röva sen för tar de slut ja då är de ju slut 🙁 shit happens även om de är tusen känslor i ens kropp just då som exploderar och vill ut, i de fallet hade jag nog skrivit de tagit slut o jag inte mår så bra osv, att bloggen kanske kan ta stryk för de (dvs inte ofta uppdaterad) men mer behöver man ju faktiskt inte skriva

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Till startsidan