Livet efter en separation

Livet som separerad!

I augusti i år för tre år sedan bestämde min dåvarande sambo som även är far till våra barn för att separera med mig. Under dessa tre år har mitt liv varit en berg och dahlbana som beror mestadels av min psykiska ohälsa som påverkades starkt av all förändring. ” Ni som har läst min blogg en längre tid vet att jag gick in i väggen för 9 år sedan och har sedan dess lidit av psykisk ohälsa “. Jag och barnens far levde ihop i nästan 12 år så det blev som sagt en stor förändring för mig. Men det som var allra mest jobbigt var allt runt omkring barnens känslor. 

 

 

Om jag ska vara riktigt ärlig!

Innerst inne visste jag hela tiden att barnens fars och mina känslor inte längre fanns kvar. Vi växte helt enkelt ifrån varandra men jag tänkte hela tiden på barnens bästa och därför lät jag allt vara. Det var inte så att vi bråkade med varandra utan vi bara gled helt enkelt ifrån varandra med tiden.

Därför är jag idag både glad och tacksam över att han tog steget med att vi skulle separera. Jag hade aldrig gjort det på egen hand eftersom jag tänkte bara på barnen och var samtidigt väldigt rädd. Det är svårt att förklara men är otroligt tacksam över hur det blev i slutändan. 

 

 

Våran relation idag!

Idag lever barens far med en ny tjej och av någon konstig anledning känns barnens far nästan som en bror till mig. Vet att det låter riktigt konstigt men det är så jag känner. Vi har mycket god kontakt med varandra och gör allt det bästa för våra barn tillsammans. Jag är fortfarande fri som fågeln och trivs mycket bra med det. Har lärt mig mycket under dessa tre år om mig själv och framför allt börjat hitta tillbaka till mig själv. Förr var jag vilsen, ångestfylld och kunde inte alls hantera mig själv. Jag kan inte säga att jag är helt återställd i min psykiska ohälsa men är på rätt väg. Iallafall vad jag hoppas på!

 

 

Syftet med att jag skriver om det här!

Varje år skriver jag ett djupare inlägg om mitt liv och om hur den påverkar mig psykiskt. Senast för ett år sedan var jag djupt deprimerad och har känt en längre tid att något är på gång igen. Men nu känns det helt okej och hoppas att fortsätter så här för jag vill aldrig mer falla tillbaka på fel vägar igen.

Jag vet att ni är många därute som lever i liknande situationer eller kanske redan gått igenom något liknande? Därför delar jag med mig av det här och självklart får ni ställa frågor om ni undrar något?

 

//PUSS 

 

13 comments / Add your comment below

  1. Så himla fint skrivet! Och jag kan absolut förstå det du skriver om att han nästan känns som en bror. När man varit bästa vänner så länge (som man faktiskt är med sin partner), man sett varandra i både sitt bästa och sitt sämsta, och man fortfarande älskar någon men inte är kär då blir det mer som en familjerelation.
    Det gör mig så glad att läsa att ni har den relationen! STOR kram söta <3

  2. Bra skrivet och härligt att det går åt rätt håll. Vem vet snart kanske din största kärlek står där en vacker dag.
    Svar: Ja härligt med en lugn helg. Ja Boston är för härlig, våran fralla!

  3. så bra du skriver . ja vet hur det är då ja gick in i väggen 2010 o va sjukskr 2 år nästan hemskt

    o nu med alla hemskheter detta året så är det väl inte konstigt hur man mår liksm ner ner ner bara

    hoppas du piggar på dej ja vet ju det ligger där o lurar liksom men skönt ni två har den fina kontakten idag verkligen o för barnen

  4. Jag blir alltid lika glad över att höra att man har en bra relation med sitt ex.Särskilt om man har barn ihop.Visst det kan vara skit jobbigt men man måste försöka hålla sams för barnens skull.Vad skönt att du har börjat hitta tillbaka till dig själv❤ Du ska se en vacker dag står din dröm pris runt hörnet och väntar på dig

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.