Jag drar mig undan

Jag måste skriva av mig om en sak som jag tycker är väldigt jobbigt.
Det är så att jag har dragit mig undan från det sociala så mycket det går på senaste tiden. Egentligen har jag inte planerat att göra det men det har bara blivit så med tiden och värre och värre blir det. På mitt jobb träffar jag folk hela dagarna eftersom jag jobbar på en mottagning. När arbetsdagen är slut är jag alltid så trött och slut i huvudet att jag orkar inte ens prata i telefon. Jag orkar inte umgås och träffa vänner på fritiden, och varje tillfälle jag har möjlighet att dra mig undan från kollegor på jobbet så gör jag det. 
 
Jag är medveten om att det här är inte bra för själen men eftersom jag måste försöka få ett slut på det här börjar jag med att skriva av mig om denna situation. Förändringen kan liksom inte ske inom en dag utan det får ta sin tid med ett steg i taget.
 
• Sätta telefonen på ljud efter jobbet.
• Svara i telefonen när någon ringer.
• Svara på meddelanden.
• Bestämma träffar med vänner.
• Hålla mig mer runt omkring mina kollegor på jobbet.
• Bli duktigare på att höra av mig.
 
Det här är några punkter som jag stegvis måste jobba på för annars kommer det bli som en ond cirkel om jag fortsätter så här. Jag tror inte heller att jag är ensam om att känna så här och därför vill jag dela med mig utav det här ifall någon läsare känner likadant? 
 
När jag befinner mig i ett rum där det är fullt med folk som pratar blir jag jätte trött i huvudet och då måste jag gå undan för att stänga av mig. När jag kommer hem från jobbet är jag alltid jättetrött i både huvudet och kroppen då både humöret och koncentrationen inte är på topp. Då väljer jag att ha det så lugnt som möjligt och undviker det sociala så mycket det går.
 
För 7 år sedan när jag började få panikångest efter att ha gått in i väggen tog allt så mycket av mina krafter att jag var konstant trött. Jag har vägrat sjukskrivning och bara kört på 7 dagar i veckan dag in dag ut. Ibland funderar jag på om jag är ensam om att bli så här trött efter jobbet varje dag att det sociala läggs helt åt sidan?
 
Är det någon av er som känner igen sig?
 
 

 

 /PUSS
 

0 comments / Add your comment below

  1. Har du läst något om intoverta och extroverta personligheter? Jag är själv introvert och känner igen mycket av det du beskriver i inlägget, mycket människor och småprat och intryck gör mig jättetrött och jag bdehöver lugn och ro för mig själv för att vila.

  2. Jag känner igen mig och för mig är det enbart jobbet som gör mig sådär. Om man jobbar i vården vilket jag tror att du gör så tar det på krafterna. Man sliter ut sig o har inget liv. Jag vet som sagt exakt vad du pratar om. Kram

  3. Känner absolut igen mig. Har också känt precis sådär att jag bara inte orkar prata med någon eller träffa någon när det varit mycket på tidigare jobb. Har bara velat ta det lugnt och helt stängt av.
    Men sen när jag väl träffade någon så mådde jag ju så bra efteråt. Men det blir verkligen n ond cirkel, för ju mer man stänger av omgivningen desto svårare blir det att ta till sig den igen.
    Hoppas det blir bättre för dig!

  4. Förstår precis känslan. Jobbat i butik i 6 år. Ibland satt jag bara i soffan utan nåt ljud igång o tyade inte prata med nån. Men de blev värre sista tiden, fast då gick jag in i väggen. Så bra ju att du själv känner att du behöver ta tag i det. Man kan ju försöka bestämma nåt en dag i veckan till o börja med. Kram <3

  5. Förstår vad du pratar om, på jag brände totalt ut mig på mitt förra jobb, träffade knappt vänner efter jobbet, orkade inte prata i telefon allt socialt var fruktansvärt och jag var så trött konstant. Fy inte alls kul, du får ta små små steg åt rätt riktning 🙂 Kram

  6. Jag är lika sedan jag blev sjuk och fick sjukpension så drog jag mig allt mer ifrån.. men samtidigt så saknar jag den sociala biten när jag jobbade.. jag jobbade på onkologen på sjukhuset och då träffar man ju människor hela tiden..
    Så jag brukar oftast tacka nej, tror det beror på att jag inte orkar att de ska fråga hur jag mår hela tiden.. Men på fredag är vi ett gäng som ska ut och äta och då tackade jag ja, för jag känner att annars kommer jag snart förlora kontakten med omvärlden..
    Massa kramar till dig fina du <3

  7. Jag känner igen mig. Jag jobbar också med människor/inom vården & jag tror att det bidrar till att man lätt blir osocial/trött efter jobbet. Du har rätt i att det är ju inte så bra egentligen så jag ska också jobba på att bli mer social på jobbet. Tack för intressant & tankeväckande inlägg!

  8. Känner definitivt igen mig.
    Jobbar i ett väldigt socialt yrke och har inget som helst behov av socialt umgänge vid sidan av.
    Har två sjukskrivningar bakom mig av "gå in i väggen" typ.
    Råd umgås om du vill! Inte bara för att du tycker du ska det.
    Du kanske har ett stort behov av återhämtning just nu,kram

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.